Long time no see
Ja, du var det sannerligen ett tag sedan jag skrev sist. Detta av flera orsaker, först och främst har jag, som nämnt i tidigare inlägg, fått en rejäl litteraturlista att bita i. Vilket har resulterat i plöjandet av den ena psykologiboken efter den andra. Just nu är jag inne på kognitiv psykologi och det är visserligen väldigt intressant, men det kan ju inte jämföras med att läsa en roman. Har även blivit moster, på nytt, för snart en vecka sedan och då har man verkligen ingen lust att göra något annat än att tänka på och hålla om det lilla knytet. En flicka blev det den här gången och dessutom är hon väldigt lik (enligt mig) sin mamma och mig när vi var barn. Så det kändes lite som att hålla sig själv i famnen...lite konstigt faktiskt.
Nu är iallafall Den visa kvinnan utläst och jag tror nog att jag tar en liten paus från den serien. Dels för att jag själv vill läsa något annat ett tag och dels för att det skulle bli dödligt tråkigt för den som råkar halka in på denna sidan om jag aldrig varierar mig.
Om man ska sammanfatta den senaste boken, som var Den visa kvinnan av Christian Jacq och tillika den andra delen i serien om Vishetens sten, så var den helt okej, men den växlade inte över stafettpinnen lika bra som den föregående, Konungarnas Dal.
Boken kändes lite trögflytande i sin framåtrörelse och detta kanske lätt blir fallet i en serie, där det gäller att portionera ut händelserna över ett större antal sidor. Den var långt ifrån dålig, men kunde ha haft ett bättre driv framåt. Känslan av seghet kan visserligen har påverkats av att jag läste den under längre tid och inte lika intestivt som den föregående.
Tyvärr kan jag ju ej heller denna gång säga något direkt om handlingen, då detta skulle företa mycket utav de föregående böckerna. Storyn är dock sig lik. Hantverksbyn, Sanningens Plats, är fortfarande hotad av yttre faror som vill åt byns hemligheter och rikedomar. Böckerna ger dock en intressant inblick i dåtidens hantverkskonst och då framförallt målandet och tecknandets konst. Därför kan jag varmt rekommendera dessa böcker för den som är konstintresserad och kanske målar själv och då främst för att själva hantverket beskrivs så noga.
Och så här såg boken ut
Nu är iallafall Den visa kvinnan utläst och jag tror nog att jag tar en liten paus från den serien. Dels för att jag själv vill läsa något annat ett tag och dels för att det skulle bli dödligt tråkigt för den som råkar halka in på denna sidan om jag aldrig varierar mig.
Om man ska sammanfatta den senaste boken, som var Den visa kvinnan av Christian Jacq och tillika den andra delen i serien om Vishetens sten, så var den helt okej, men den växlade inte över stafettpinnen lika bra som den föregående, Konungarnas Dal.
Boken kändes lite trögflytande i sin framåtrörelse och detta kanske lätt blir fallet i en serie, där det gäller att portionera ut händelserna över ett större antal sidor. Den var långt ifrån dålig, men kunde ha haft ett bättre driv framåt. Känslan av seghet kan visserligen har påverkats av att jag läste den under längre tid och inte lika intestivt som den föregående.
Tyvärr kan jag ju ej heller denna gång säga något direkt om handlingen, då detta skulle företa mycket utav de föregående böckerna. Storyn är dock sig lik. Hantverksbyn, Sanningens Plats, är fortfarande hotad av yttre faror som vill åt byns hemligheter och rikedomar. Böckerna ger dock en intressant inblick i dåtidens hantverkskonst och då framförallt målandet och tecknandets konst. Därför kan jag varmt rekommendera dessa böcker för den som är konstintresserad och kanske målar själv och då främst för att själva hantverket beskrivs så noga.
Och så här såg boken ut
