The Wolfman


                                                             

Som ni säkert har listat ut vid det här laget så älskar jag böcker, men jag tycker också väldigt mycket om film (vilket jag tror att de flesta gör). Även på detta område är jag något av en allätare och eftersom en bokhylla kan innehålla både filmer och böcker så tänkte jag nu ge ett litet filmtips.

Jag såg nämnligen den nya versionen av The Wolfman igår, som nu i dagarna har släppts på DVD. Det är en remake på filmen med samma namn från 1941. Hur mycket av orginalmanuset som finns med i 2010 års version och hur mycket som är omgjort vet jag inte riktigt, men en del utav namnen och platserna är utbytta.
Filmen handlar om Lawrence Talbot ( Benicio Del Toro) som likt den förlorade sonen återvänder till sitt barndomshem vid nyheten om sin brors försvinnande och sedemera död. Förutom brodern har ytterliggare två personer från den lilla byn blivit offer för bestialiska mord. Det kringresande Zigenarsällskapet tror att det vilar en förbannelse över platsen och att en demon hemsäker byborna. En natt blir Lawrence biten av ett odjur när han försöker rädda en pojke och långsamt märker han hur han förändras och tecknen blir allt mer skrämmande ju närmare nästa fullmåne han kommer...

Filmen var faktiskt otroligt spännande och hade en intressant och inte alltför förutsägbar handling. Något som för mig är A och O. Finns inget tråkigare än att sitta och titta på en film i två timmar och redan femton minuter in gissa sig till slutet.
Som i flertalet filmer i den skräck-romantiska genren finns det självklart ett element av romantik. I det här fallet är det Gwen (Emily Blunt), Lawrence avlidne brors fästmö, som är föremål för frontmannens trånande tankar. Dock överdrivs inte de romantiska inslagen vilket passar mycket bra. Mitt i allt splatter hade en för intensiv kärlekshistoria sannerligen varit malplacerad. Och på tal om splatter...trodde verkligen inte att filmen skulle innehålla så mycket blod och tarmar. Bitvis var det faktiskt så mycket att det nästan blev komiskt. Trots detta var filmen väl värd att se och Anthony Hopkins gör som vanligt en utmärkt rollinsats, denna gång som gamle Mr Talbot.

Och nu till betyget...Filmen får 3,5 av 5 hyllplan i min bokhylla för dess spännande manus och intressanta karaktärer.

Mycket nöje i filmsoffan! 

        



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0