Den förlorade symbolen

Nu har jag läst färdigt Den förlorade symbolen av Dan Brown. Hann precis sträckläsa ut den innan jag åkte till kören nu ikväll. Om jag ska börja med att sammanfatta mina intryck av boken, så tyckte jag att den var spännande på det sätt som Browns romaner alltid är, men jag tyckte faktiskt att den saknade det där lilla extra. Förstår att det måste vara svårt att komma på ett så komplext spektra av handling som han alltid proppar in i sina romaner, men när det blir för mycket hemligheter och konspirationsteorier kan man bli lite mätt på något vis. Men självfallet var boken väldigt bra och hans spänningsromaner är ju lite i en klass för sig kan jag tycka. Har väl i ju för sig inte läst några direkta mängder, så jag kanske inte ska uttala mig alltför mycket i frågan.

Den förlorade symbolen handlar i alla fall än en gång om symbolikprofessorn Robert Langdon. Denna gång ställs han inför en utmaning av en mer personlig natur. Hans nära vän Peter Solomon blir kidnappad och Langdon luras till Washington där han blir indragen i en jakt efter en uråldrig mystisk symbol. Men det är fler än Robert som är ute efter samma sak och att veta vem som är på ens sida visar sig inte vara det lättaste. Än en gång briljerar Brown med en blandning av vetenskap, myt, religion och historia. Som vanligt rekommenderas en rejäl nypa salt när man läser, men jag måste nog erkänna att han har gjort det igen. Hoppas verkligen att det kommer en till bok med allas vår favoritsymbolikprofessor.

/ Bea



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0