Vi har redan sagt hejdå!
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Daniel Åbergs roman. Ärlig är ett ord som ploppar upp i min hjärna, verklig är ett annat. På ett sätt tycker jag att boken är vackert skriven, men vet inte riktigt varför jag tycker så. Boken kretsar kring Filip. En storstadskille som tror sig kunna spela det spel som heter dejting fram tills att han träffar Iris som vänder upp och ner på hans värld.
Filip som för övrigt är något av ett praktarsle som med några enheter alkohol i kroppen är oförmögen att tänka med något annat än sin "lille vän". Om han är en hejare på spelet dejting så suger han i spelet kärleksrelation. Hade jag på något sätt kunnat kliva in i bokens handling och ge huvudpersonen en ordentlig örfil, skrika skärp dig och använd hjärnan lite för omväxlings skull, hade jag gjort det både en, två och tio gånger. På något vis förverkligar han varje fördom jag någonsin haft om det motsatta könet...
Ändå kan jag inte låta bli att gilla boken. Den är uppbyggd på så sätt att kapitlen inte sitter i kronologisk ordning. Man vet alltså inte riktigt vad som hänt innan, vad som lett till att handlingen tagit en sådan vändning. Detta irriterade mig till en början, men gjorde sedan boken så mycket mer spännande. Så spännande att boken höll mig fången ända fram till det sista avgörande kapitlet.
Nu är det Bonde söker fru som gäller med syster Bea!
/Syster S
