Beas bokhylla

Svart Inka, som är Ingrid Boströms fjärde fristående deckare, landade i min brevlåda i förra veckan och hamnade förstås genast längst upp på min att-läsa-lista.

Beskrivning:
Christin, Antonia och Marie, tre läkarkandidater från Stockholm, försvinner spårlöst efter att de har vandrat Inkaleden i Peru. Eva Duveholm, mamma till Christin, är oroad över den peruanska polisens passivitet. Hon beslutar sig för att på egen hand söka efter sin dotter och hennes kompisar i Peru, och får hjälp av sin väninna Cecilia Tornudd.

När ytterligare en svensk flicka försvinner i Argentina, tillsammans med sin pojkvän, blir den svenska polisen fundersam. Finns det ett samband mellan de försvunna ungdomarna?

Svart Inka är en skrämmande deckare med ett högt tempo. Ibland skulle jag vilja att den gick lite långsammare för jag tror att det skulle givit mig ett bättre flow i läsningen. Hemskheterna som de tre läkarkandidaterna i boken råkar ut för sammanfattar ganska bra varför jag själv aldrig haft någon större lust att ut och se mig omkring i stora vida världen. En charter går an, men sen drar jag gränsen...

I början hade jag lite svårt att fastna för boken, men ju mer jag läste desto bättre tyckte jag att det var. I slutet är boken faktiskt riktigt spännande. Men Svart Inka får ändå inte mer än godkänt av mig. Den var helt enkelt inte riktigt min typ av deckare.

/Sara