Beas bokhylla

Under vår lilla husvagnssemester läste jag ut Kallentofts första deckare med Malin Fors. Som jag tidigare skrivit störde jag mig en hel del på språket i boken, det kändes svårt att avgöra när någon tänkte något eller om den sa det högt. Det kursiverade liket drev mig lite smått till vansinne också. Men ju mer jag läste, desto mindre irriterad blev jag faktiskt. Har jag väl påbörjat en deckare vill jag väldigt gärna läsa klart den, om inte för att få reda på vem mördaren är. Så vid Vätterns strand på Vadstena camping passade jag alltså på.

Midvinterblod utspelar sig i Linköping under vad som verkar vara den kallaste vintern i mannaminne. När man hittar en illa tilltygad människokropp hängandes i ett träd får Linköpingspolisen, och bland dem Malin Fors, något att bita i. Det dröjer inte länge innan man får tips om kopplingar till asatron, och deras midvinterblot.

 

Jag måste erkänna att jag inte är superimponerad av den här boken. Det är en okej deckare, men inte mer. Men jag har hört/läst flera som tycker att nästa bok på tur, Sommardöden, är snäppet bättre. Så den kommer jag nog också ge en chans innan jag bestämmer mig för om Kallentoft är något för mig.

 

/Sara