Midsommarvals!
Nu har vi båda, i tämligen raskt tempo, läst ut den första delen i Viveca Lärns serie om Saltön, Midsommarvals. Som titeln uppger utspelar sig handlingen kring midsommar då man får följa en brokig skara människors liv på ön. Sara, som är nybliven änka och som begett sig från storstaden för att jobba som servitris på Saltöns enda(?) restaurang, Lilla Hunden. Blomgren, som äger spelbutiken och blir lämnad av sin korpulenta fru Emily för en akademiker från Kalmar. Johanna, som har vigt sitt liv åt sin trettioåriga son och som nu äntligen vill börja leva. Kristina, blott 22 år och gift med Saltöns förmögnaste man, Direktör Månsson. Utöver dessa återfinns ytterligare ett myller av karaktärer, allt från före detta utrikeskorrespondenter till personer som endast tituleras efter huvudbonad. Tillsammans utgör de ett stycke svensk sommar, närmare bestämt en svensk, västkust sommar.
Och så här tyckte vi...
Bea: Jag tyckte verkligen om boken och ser med spänning fram emot att se både serien samt läsa de övriga böckerna. Vad jag däremot inte kunde bli klok på är om karaktärerna känns verklighetstrogna. Det känns mer som att var och en av dem representerar ett visst karaktärsdrag. Kanske är detta författarens mening då de känns allt annat än mångfascetterade. Inte för att det gör något, verkligen inte. Det bidrar snarare till den stundom farsartade stämningen.
Sara: Jag ser också fram emot att fortsätta att läsa om människorna på Saltön. Hummerfesten står redan i hyllan och väntar. Jag gillar Lärns lite överdrivna och ofta vilsna karaktärer som alla söker efter en större mening med livet. Roligt och lite tragiskt på samma gång, allt i en härlig och solig semesteridyll. Kanske är det just de lite udda karaktärerna som gör att jag vill fortsätta läsa. Midsommarvals lämnade mig med en känsla av att vilja ha mer. Mer kärlek, mer besvikelse och framför allt fler förvirrade Saltö-invånare.
Det var juni-utmaningen det!
/Bea & Sara
Och så här tyckte vi...
Bea: Jag tyckte verkligen om boken och ser med spänning fram emot att se både serien samt läsa de övriga böckerna. Vad jag däremot inte kunde bli klok på är om karaktärerna känns verklighetstrogna. Det känns mer som att var och en av dem representerar ett visst karaktärsdrag. Kanske är detta författarens mening då de känns allt annat än mångfascetterade. Inte för att det gör något, verkligen inte. Det bidrar snarare till den stundom farsartade stämningen.
Sara: Jag ser också fram emot att fortsätta att läsa om människorna på Saltön. Hummerfesten står redan i hyllan och väntar. Jag gillar Lärns lite överdrivna och ofta vilsna karaktärer som alla söker efter en större mening med livet. Roligt och lite tragiskt på samma gång, allt i en härlig och solig semesteridyll. Kanske är det just de lite udda karaktärerna som gör att jag vill fortsätta läsa. Midsommarvals lämnade mig med en känsla av att vilja ha mer. Mer kärlek, mer besvikelse och framför allt fler förvirrade Saltö-invånare.
Det var juni-utmaningen det!
/Bea & Sara
