Stenhimlen!
Igår tog jag en köksstol, ställde ut den på balkongen och sträckläste det sista i Karin Brunk Holmqvists Stenhimlen. Till skilnad från KBH's tidigare böcker så är det inte en eller ett par äldre personer som är i centrum den här gången utan den 34-åriga Erna, som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar.
Föräldrarnas äktenskap är kärlekslöst och har så alltid varit. Fadern styr hemmet med järnhand och man kan tycka att Erna inte har mycket att glädjas över här i livet, men så en dag ropar hon hem en låda böcker på auktion. Några dagar senare finner hon ett gammalt kärleksbrev gömt i en av böckerna. Vad hon inte vet är att en ung och nyinflyttad stockholmare vid namn Börje också ropade hem en låda böcker, vilka också döljde ett kärleksbrev. Ja, resten kanske ni kan lista ut själva...
Efter Potensgivarna, som är hysteriskt rolig, är nog Stenhimlen min favoritbok av KBH. Den är varm, innerlig och lite sorgsen, men väldigt fin. Man fattar genast tycke för Erna och hennes mor Viola, de två intellektuella kvinnorna som läser böcker i smyg för att i mesta möjliga mån förkovra sig när fadern är ur huset.
Att boken sedan utspelar sig i ett Kivik i sommarskrud gör ju inte saken sämre. Jag får en sådan längtan till Österlen när jag läser KBH's böcker. Hon måste vara bra för turismen. =)
Flaggan i topp för Stenhimlen!
/ Bea
Föräldrarnas äktenskap är kärlekslöst och har så alltid varit. Fadern styr hemmet med järnhand och man kan tycka att Erna inte har mycket att glädjas över här i livet, men så en dag ropar hon hem en låda böcker på auktion. Några dagar senare finner hon ett gammalt kärleksbrev gömt i en av böckerna. Vad hon inte vet är att en ung och nyinflyttad stockholmare vid namn Börje också ropade hem en låda böcker, vilka också döljde ett kärleksbrev. Ja, resten kanske ni kan lista ut själva...
Efter Potensgivarna, som är hysteriskt rolig, är nog Stenhimlen min favoritbok av KBH. Den är varm, innerlig och lite sorgsen, men väldigt fin. Man fattar genast tycke för Erna och hennes mor Viola, de två intellektuella kvinnorna som läser böcker i smyg för att i mesta möjliga mån förkovra sig när fadern är ur huset.
Att boken sedan utspelar sig i ett Kivik i sommarskrud gör ju inte saken sämre. Jag får en sådan längtan till Österlen när jag läser KBH's böcker. Hon måste vara bra för turismen. =)
Flaggan i topp för Stenhimlen!
/ Bea
När vi var på semester förra sommaren så hade lilleman inget o läsa till slut då han läser så fort. Han tog denna boken i desperation. Han glömmer den aldrig. Han tyckte den handlade om ingenting. Fast lite komiskt ändå, Ernst och Erna, kan han nämna ibland. Så något intryck gjorde det ju. Jag tycker boken är precis som du säger:)