En ung kvinnas sista ord!

 
Regine fick reda på att hon hade leukemi i augusti 2008. I december  2009 gick hon bort. 
 
Jag har nu läst klart Regine Stokkes En ung kvinnas sista ord. Bakom mig har jag en bok vars handling  inte lämnar någon oberörd. Regine skriver på ett öppet och ärligt sätt om sina sorger, men också om sin glädje. Rädslan för döden finns där som en klangmatta bakom allt, men ändå tycks solen lysa igenom, och vem skulle inte vara rädd för döden om man som 17-åring ställs inför den dag för dag. Regine skriver att hon är rädd för att inte existera samtidigt som hennes familjs sorg verkar oroa henne mest. Hon vill inte göra dem ledsna. Ett ansvar hon inte kan ta på sig. 
 
Som jag skrev ovan så blir man tagen av Regines berättelse, av hennes kamp. För mig blev boken så mycket mer verklig då jag och Sara har en yngre kusin som drabbades av leukemi vid fyra års ålder. Jag skriver drabbades då han, tack gode Gud, överlevde detta, men inte utan att ha genomgått cellgifter och tillslut en benmärgstransplantation. Trots att jag, när vi träffas, ser en frisk och pigg kille på 12 år, så kommer bilden av den lille pojken i pyjamas med en slang i näsan och utan minsta lock att rama in hans runda barnansikte för alltid att finnas kvar. En sådan bild av livets bräcklighet glömmer man aldrig. 
 
Jag rekommenderar er verkligen att läsa Regines bok. Bloggen, som den bygger på, finns fortfarande kvar om man vill gå in och läsa de ordinarie inläggen. 
 
Tack Forum för boken!
 
/ Bea
 
 


Kommentarer
Postat av: Lena

Verkar onekligen vara en gripande bok!

Svar: Det var det verkligen!
Beas Bokhylla

2012-10-17 @ 10:07:11
URL: http://lenasgodsaker.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0