City of bones!
The mortal instruments är en serie som jag läst mycket om på många olika bokbloggar. Jag köpte första boken i serien, City of bones, nån gång sent förra året. Men har alltså först nu kommit mig för att läsa den. Dels för att jag vet att det spelas in en film nu, så det börjar ju bli dags.
When fifteen-year-old Clary Fray heads out to the Pandemonium Club in New York City, she hardly expects to witness a murder--much less a murder committed by three teenagers covered with strange tattoos and brandishing bizarre weapons. Then the body disappears into thin air. It's hard to call the police when the murderers are invisible to everyone else and when there is nothing--not even a smear of blood--to show that a boy has died. Or was he a boy?
This is Clary's first meeting with the Shadowhunters, warriors dedicated to ridding the earth of demons. It's also her first encounter with Jace, a Shadowhunter who looks a little like an angel and acts a lot like a jerk. Within twenty-four hours Clary is pulled into Jace's world with a vengeance, when her mother disappears and Clary herself is attacked by a demon. But why would demons be interested in ordinary mundanes like Clary and her mother? And how did Clary suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know. . . .
För det första så måste jag säga att detta var en underhållande och actionfylld bok. Man hade liksom aldrig en tråkig stund då man läste. Välskriven men kanske lite väl förutsägbar.
SPOILERVARNING! Har du inte läst boken är det en god idé att sluta läsa nu.
Ja, menar hur svårt var det att lista ut att bokens elaking är Clary's pappa. Inte så svårt, inte så svårt alls faktiskt... Sen blev jag lite upprörd över baksidans formulering om den förbjudna kärleken som Clary råkar ut för. Det faktum att den är förbjuden och varför kommer ju inte fram förräns i boken upplösning. Jag satt först och väntade på att det skulle dyka upp ännu en kille i ekvationen. När det inte gjorde det fattade jag att något måste vara fel på Jace. Sen när jag insåg att dom måste vara syskon blev jag faktiskt lite sur. För jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas på inför nästkommande böcker i serien. Kanske är dom sk. skuggjägarna så nära utrotning att ett incestförhållande är bättre än inget liksom. Det känns ju hemskt att sitta och hoppas på något sånt. Ett dna-test kanske visar att de inte är syskon trots allt? Jag skulle visserligen kunna strunta i att fortsätta läsa serien, men det känns liksom inte särksilt troligt. Jag måste nog införskaffa City of ashes snart.
Sen en liten kommentar eller fundering kring omslaget. Vem ska killen utan ansikte föreställa? Jag vet inte om jag tycker att överensstämmer med min bild av 16-17-åriga killar? På gympan i skolan snackades det alltid om att killar inte fick börja styrketräna för tidigt, pga att de inte vuxit färdigt än osv. Men det kanske inte gäller Shadowhunters...
/Sara
