En lek med eld!
Igår på väg hem från jobbet läste jag ut de sista sidorna i Peter Robinsons En lek med eld. Boken är den fjortonde i ordningen om överkommissarie Alan Banks vid Eastvale-polisen i Yorkshire.
Denna gång ställs Banks inför en serie mordbränder och spåren leder vidare till en konstförfalskningshärva (långt ord och garanterat inte med i SAOL).
Som ni kanske har märkt så har jag beklagat mig lite nu och då här på bloggen gällande denna bok. Jag vill dock påpeka att jag tyckte att den var riktigt bra i slutändan. Inte min favorit dock. Tycker att En ovanligt torr sommar fortfarande toppar min Robinsonlista, men ändå. För er som gillar snabba, actionfyllda deckare är denna bok inget för er. För er, som å andra sidan gillar kontemplativa och faktiskt ganska sympatiska om än dock långsamma kriminalare, är detta perfekt. Det är mer än en gång under bokens lopp som Banks sitter i sin soffa, dricker Laphroaig och lyssnar på jazz och den stämningen smittar liksom av sig på hela boken. Lite lento med andra ord.
Denna gång ställs Banks inför en serie mordbränder och spåren leder vidare till en konstförfalskningshärva (långt ord och garanterat inte med i SAOL).
Som ni kanske har märkt så har jag beklagat mig lite nu och då här på bloggen gällande denna bok. Jag vill dock påpeka att jag tyckte att den var riktigt bra i slutändan. Inte min favorit dock. Tycker att En ovanligt torr sommar fortfarande toppar min Robinsonlista, men ändå. För er som gillar snabba, actionfyllda deckare är denna bok inget för er. För er, som å andra sidan gillar kontemplativa och faktiskt ganska sympatiska om än dock långsamma kriminalare, är detta perfekt. Det är mer än en gång under bokens lopp som Banks sitter i sin soffa, dricker Laphroaig och lyssnar på jazz och den stämningen smittar liksom av sig på hela boken. Lite lento med andra ord.
Och i och med detta har jag även blivit klar med min andra bok i augustiutmaningen. Dock några dagar för sent. =)
/ Bea
