Beas bokhylla

Renoveringen av fyrmästarbostaden på ön Hamneskär utanför Marstrand är i full gång när ett makabert fynd görs. Bakom en vägg i ena matkällaren hittas liket av en man, en man som troligen legat där länge. När denne okände mans ovigda grav öppnas startar en kedja av händelser som leder tillbaka till andra världskriget och dess oförrätter. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får i uppdrag att lösa gåtan med den inmurade mannen. Till sin hjälp har hon poliskollegan och tillika språkpolisen Folke, som kanske inte är den lättaste mannen att arbeta med i och med hans ständiga språkliga tillrättavisningar. Samtidigt går Karin själv igenom en svår period i sitt privatliv.

Fyrmästarens dotter är Ann Rosmans första bok i deckarsviten om Marstrand. Som frontfigur syns den sympatiska och handlingskraftiga Karin Adler. Boken beskrivs som en pusseldeckare och jag är benägen att hålla med. Detta är ingen bestialisk berättelse utan innehåller mer mysiga mord. En genre som jag, för övrigt, tycker borde få lite större utrymme, pusseldeckare alltså. Personligen tycker jag inte om att läsa för hemska saker, men samtidigt uppskattar jag en klurig deckare. Ann Rosman lever upp till båda dessa kriterier.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att vi har valt Porto Francos väktare som bokcirkelbok denna månad. Då den är nummer tre i serien så ger jag mig sålunda i kast med de två första innan, något som jag kanske trodde skulle bli en seg och betungande uppgift, men icke. Jag tänker omedelbart sätta i gång med Själakistan. Ann Rosman kan mycket väl komma att bli min nya favoritdeckarförfattare. Fyrmästarens dotter var en mycket angenäm läsning. Inom deckargenren skulle jag ge den en femma av fem möjliga.

/ Bea