Beas bokhylla

En skolklass är på besök på Carlstens fästning när ett makabert fynd görs. En kvinna hittas halshuggen vid den gamla offerstenen. Samma morgon hittas ett kvinnohuvud uppsatt på en rosenställning i trädgården till ett av Marstrands äldsta hus. Karin Adler kopplas in på fallet som leder så långt tillbaka som till Marstrands häxförföljelser på 1600-talet. Någon vill skipa rättvisa, gammaldags, hederlig rättvisa.

Efter att ha läst ut Fyrmästarens dotter kan man milt sagt säga att jag blev sugen på mer av Rosmans repertoar och inte blev jag besviken den här gången heller.
Om jag tyckte om Fyrmästarens dotter så kan man säga att jag gillade Själakistan skarpt. Ungefär lika skarpt som ett bödelssvärd från 1600-talet (ni som läst boken vet vad jag menar). Jag hade med glädje kastat mig rakt i armarna på Porto Francos väktare nu, men lagom är ju bäst. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Jag får helt enkelt spara den några dagar. Istället har jag tänkt ge mig i kast med ett nytt projekt ihop med Judit. Vad det blir får ni se framöver.

Om jag ska skriva något risande om Själakistan så får det bli det faktum att man på baksidan av pocketutgåvan (har ej läst baksidan på den inbundna utgåvan) avslöjar en viktig vändpunkt i handlingen. Denna knorr i utredningen inträffar inte förrän sidan 287 och blir således början på slutet. Att denna viktiga detalj avslöjas redan på baksidetexten gjorde att man redan från sida ett (ja, faktiskt sida ett) förstod vilka offren var, något som jag inte tror var Rosmans tanke. Vem det nu var som skrev ihop den texten tycker jag ska skämmas litegrann, okej kanske lite mer än bara litegrann. Annars har jag inget ont att säga om boken. Det blir endast ros från min sida. Ska verkligen försöka pracka på mamma Rosmans böcker. Tror att hon skulle uppskatta dem i och med deras blandning av mysiga mord* och historia.

/ Bea

*Ja, Judit det finns sådana. ;)