En man som heter Ove

Nu är jag återigen hemma efter att ha spenderat en solig och avslappnande vecka i Bulgarien. En vecka som bestod av mycket läsning i skuggan av parasoller och till ackompanjemang av havsbrus. Under min ferie hann jag med inte mindre än fem böcker. Hann läsa ut de jag hade med mig men till min stora lättnad hade hotellet en lånehylla med lite blandad litterautr, vilken tur!
 
Först ut på semestern var En man som heter Ove av Fredrik Backman. Den läste jag i stort sett på planet ned. Då Judit skrev en recension om den för inte så längesedan så ska jag inte bli långrandig. Jag vill dock poängtera att jag håller med Judit när hon säger att den inte alls är som Hundraåringen. Boken om Ove har så mycket mer själ och hjärta än Jonassons ålderman. Då även Emil läste ut sina böcker på semestern tog han över Ove och läste även han ut den i rödaste rappet. Vi är båda överens om att det är en mycket vackert skriven bok som är träffande med sin förmåga att locka till både skratt och en och annan tår. Jag kan till och med sträcka mig till att skriva att det är det bästa jag läst av en svensk förfättare på mycket länge. Hoppas Backmans författarskap fortsätter att hålla samma goda vigör.  Jag hoppas också att han håller fast vid sin allegoriska berättarstil.
 
/ Bea
 
 
 


Kommentarer
Postat av: Lena

Ja boken om Ove är onekligen en jättefin bok!!

2013-08-11 @ 19:47:54
URL: http://lenasgodsaker.blogspot.se/
Postat av: Monika

Efter att ha läst både Hundraåringen... och Ove så kan jag inte alls förstå hur man kan sätta likhetstecken mellan de två böckerna. För mig är det lika stor skillnad som mellan dag och natt. Och tänk... bara för att jag trodde att boken om Ove var likadan så höll jag på att gå miste om den.

2013-08-12 @ 07:14:52
URL: http://bokslut.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0