Beas bokhylla

 Ja, så kan man sammanfatta min upplevelse av Dawn Frenchs debutroman En liten smula underbar. Så här skriver adlibris om boken:

Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som ... tja, bara är pappa.

Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?

Som jag sa inledningsvis - jag skrattade och som jag skrattade. Inte så mycket åt Dora eller Mo utan åt Peter/Oscar. Utan hans kapitel skulle den här boken inte vara lika underhållande. Han står för en finslipad verbal kvickhet som är ytterst roande. Boken kompletteras dessutom med mormor Pamelas recept, som en bilaga. Mamma Mo är visserligen barnpsykolog, men när någon i familjen får problem är det mormor Pamela de vänder sig till, som tröstar, ger råd och stoppar dem fulla med deras favoritkakor. För Oscar är detta banoffepaj, för Dora ananaskaka, för Mo rödbetskaka och för Pappa whiskykaka. Läste igenom recepten och banoffepajen låter verkligen underbar, en himmelsk blandning av banan och gräddig kola. Mums!

Vill du skratta gott en stund är detta en bra bok att skratta till. Vill du ha något allvarligt och djuplodat får du läsa något annat. 

/ Bea