Femtio nyanser av frihet!

Beskrivning från förlaget: När den unga litteraturstudenten Anastasia Steele träffade den drivne företagaren Christian Grey föll hon handlöst, och de inledde ett passionerat förhållande. Ana blev både chockad och skrämd av hans sexuella preferenser och komplicerade historia - deras relation är en ständig kamp mellan begär, svartsjuka och villkorslös kärlek. Nu har de allt: passion, närhet, rikedom och en värld full av möjligheter. Men Ana vet att det inte kommer att bli lätt att älska Christian - hon måste på något sätt lära sig att dela Christians livsstil utan att förlora sig själv. Samtidigt måste Christian kämpa med sitt kontrollbehov och ta itu med problemen i sitt förflutna. Just när det verkar som om de tillsammans lyckats överbrygga alla hinder tycks ödet utsätta Ana för det hon fruktat allra mest …
 
Mina tankar om boken innehåller spoilers så vill du in veta så ska du inte läsa...
 
Så var det alltså över, det romantiska äventyret mellan oskuldsfulla Ana och kontrollfreaket nr 1, Christian Grey. I mot slutet av den tredje boken kändes det faktiskt riktigt skönt. Även om jag fortfarande gillar det här riktigt mycket, så blev det lite för mycket i sista boken. Och då syftar jag inte på det för vissa stötande innehållet utan att handligen i boken bara maler på och maler på. Man ser framför sig hur slutet på historien närmar sig, men författaren drar ut på det alldeles för länge. Varför kunde inte E.L James nöjt sig med att de löste mysteriet, fångade boven och levde lyckliga i alla sina dagar? Nej, hon var tvungen att blanda in lite bebisar i leken också. För mig behövdes inte det, jag var nöjd med slutet ändå faktiskt. Och då är jag ändå ett mycket stort fan av bebisar, det finns inget mysigare än bebisar. Men här tyckte jag alltså att det blev lite för mycket. Hade det inte varit trevligare om Ana och Christian fått lära känna varandra lite mer först?
 
Utav de tre böckerna gillade jag ettan och tvåan bäst.
♥ Femtio nyanser av honom för att den överraskar och gör att man vill läsa mer.
♥ Femtio nyanser av mörker för att där fördjupas känslorna och man får mer romantisk läsning.
Av dessa två gillar jag tvåan bäst, helt klart på grund av all romantik. Men trean var däremot en liten besvikelse. En bok som man läser för att man vill veta hur det går, men som kanske inte för så mycket nytt och spännande till succen som är Femtio nyanser.
 
/Sara
 
Femtio nyanser av frihet
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0