Beas bokhylla

2013 är året då jag har börjat läsa klassiker på en mer regelbunden basis, och nu när jag har börjat förstår jag inte alls varför jag bemödar mig med att läsa böcker som inte är skrivna under 1800-talet? De är ju överlägsna den moderna romanen på så många sätt. Detta kan till stor del bero på att det som var dåligt skrivet då har glömts bort och att endast det välskrivna blivit bevarat. Hur det än vara månde känner jag mig lite kluven inför att nu lämna 1800-talet och läsa något lite nyare.

 

Dracula av Bram (Abraham) Stoker från 1897 var inte alls den roman som jag förväntade mig att den skulle vara. Då Stokers karaktärer, då främst den ondskefulle greven, men även andra odödliga personer såsom Dr. Van Helsing har blivit flitigt tolkade genom åren både i böcker och på film, kändes det bra att ha besökt själva källan till denna vampyrkult som nu sveper över den litterära världen. Stokers vampyr är långt ifrån en sockersöt tonårskille som glittrar i solen - han är döden i kroppslig skepnad till utseende såväl som till lukt, även om han kan förklä sig och utöva en närmast förförisk makt över sina offer, manliga som kvinnliga.

 

Boken är helt uppbyggd av brev, telegram, dagboksanteckningar och renskrivningar av fonografinspelningar av och mellan de olika karaktärerna. Detta ger boken en närmast dokumentär prägel; har detta hänt? Är det fakta eller fiktion? Greven är trots det faktum att han är bokens titelperson i egentlig mening en bifigur. Han dyker upp ett antal gånger under handlingens gång men då i korta och inte särdeles utförliga passager. Till och med hans undergång (förlåt för mitt avslöjande) passerar utan större åthävor då den betraktas på håll av  Mrs Harker och sedan nedförs i hennes dagbok. Däremot får hjälten som offrar sitt liv för att dräpa monstret större utrymme och hans sista ord ekar ut från sidan innan epilogen tar vid. 

 

Stoker åtstadkom egentligen inte något mer av värde rent litterärt än just denna skräckromantiska berättelse, men vad gör väl det? Jag skulle vara mer än nöjd om jag lyckades åstadkomma en sådan bedrift. Att den sedan ej kunde upprepas av Stoker är inget som ligger honom till last. Hans sämre romaner är det ingen som minns utan bara hans mästerverk. Nu ska jag få min man att läsa Dracula för sedan vill jag se en filmatisering.

 

Till sist ett litet meddelande till Judit: Det är fritt fram att läsa, den var inte skrämmande med dagens mått mätt. Dock hade jag lite svårt att sova med öppet fönster får jag erkänna.

 

/ Bea