Beas bokhylla

Jane Austen som vampyr? Hur blir det konceptet? Ja, om sanningen ska fram så är jag mer kluven än vad jag trodde att jag skulle vara. Vampyrer är ju lite mer Saras gebit och min inställning när jag började läsa Janet Mullanys Jane and the Damned var att jag troligtvis inte skulle läsa till slut. Men se, det gjorde jag och nu i efterhand är jag mycket splittrad.

I boken får man följa hur en ung Jane Austen blir biten av en gentleman på en bal i Basingstoke och sedermera reser med sin familj till Bath för att dricka dess berömda vatten, som är det enda kända botemedlet mot fördömelsen (dvs. att ha blivit biten av en vampyr). Men väl i Bath blir det inte riktigt så som Jane tänkt. Redan andra dagen invaderar fransmännen staden och de tar snabbt över hela England. Tribunaler och giljotiner sätts upp i all hast och snart börjar huvuden rulla på gatorna i Bath. Jane väljer att avstå botemedlet (vattnet) för sin familjs skull och sällar sig istället till en stridande skara fördömda som leds utav den framstående vampyren Mr. Venning, och som underrubriken till boken lyder: It’s more than her wit that’s biting.

Det tog ett bra tag, får jag erkänna, för mig att vänja mig vid allt blod. Det äts friskt både här och där och vampyrernas leverne är lite för dekadent för min smak. Är inte särdeles förtjust i blod och när detta sida upp och sida ner beskrivs som det mest exalterande och godaste som finns känner jag en viss avsmak. Men om jag sätter detta faktum åt sidan så inser jag att storyn inte är helt oläslig. Jag tror inte att Mullany på något sätt försöker ge en realistisk skildring av livet i Bath 1797 och jag ser det som uppfriskande när någon så uppenbart rör om i den historiska grytan helt för sitt eget höga nöjes skull. Jag har flera gånger sagt till mig själv att jag inte ska läsa nästa bok i serien, men frågan är om det är möjligt att låta bli? Slutligen vill jag ge en eloge till författaren för språket. Hade det inte varit tidstroget hade jag troligen inte orkat bemöda mig med det hela. Språket lyfter, som jag ser det, hela boken, dess blodiga handling till trots. Nu kvarstår endast att få Sara att läsa den, något jag inte tror blir alltför svårt. Jag vill diskutera!

/ Bea