Beas bokhylla

Första boken ut i mitt vampyrtema blev Gryningens furste av Maggie Shayne. Detta är den sista delen i serien Vingslag i natten. Boken kan läsas fristående, vilket jag gjorde, men för en mer komplett läsupplevelse ska nog böckerna läsas i ordning. Jag tror i alla fall att jag skulle uppskattat boken mer om jag varit mer insatt i serien.

 

Beskrivning från förlaget: Betydligt längre än vad legenden säger har Vlad Dracula vandrat runt på jorden, på jakt efter reinkarnationen av sin hustru, Elisabeta. Nu tror han sig äntligen ha funnit kvinnan som är besutten av hans älskades själ, och han är beredd att göra henne till sin – för all evighet … Den dödliga kvinnan är Tempest ”Stormy” Jones. Sedan länge har hon känt av ”den andra” som lever inom henne, hon som kämpar för att ta kontroll. En känsla som blir starkare när mörkrets prins är nära. Stormy förnekar passionen som brinner mellan henne och Dracula, men måste samtidigt kämpa mot att Elisabeta en gång för alla ska ta över både hennes kropp och sinne, och hävda Vlad som sin. När Elisabeta upptäcker Vlads känslor för Stormy vet vreden inga gränser. Hon kräver att hennes öde nu ska fullbordas, och hon tänker göra allt för att förinta sin rival. Vlad slits mellan de båda och plågas av minnet av det som varit … och tanken på det som kan bli. Nu är det upp till Dracula att välja vem som ska få leva och vem som ska dö.

 

Nja, detta blev inte den spännande starten jag hade hoppats på i mitt vampyrtema. Boken känns lite osammanhängande och jag fick aldrig någon riktig känsla för någon utav karaktärerna i boken. Allra minst Vlad som ändå ska föreställa den manlige hjälten i den här boken. Något jag starkt tvivlade på att han överhuvudtaget var, men eftersom han rycker upp sig i typ sista kapitlet. antar jag att det är så man ska se honom, som en hjälte...

 

Bokens handling går snabbt framåt och blandas hela tiden med tillbakablickar från Tempest och Vlads första möte för 16 år sedan. Det går nästan för snabbt och jag tror att det är därför jag inte riktigt gillade den. Jag hann liksom aldrig svepas i väg av den romantiska våg som jag satt och väntade på. Det kom aldrig någon. Om vi sedan övergår till språket så kände jag att det fanns vissa brister. Jag vet inte om det är en översättnings grej eller om Maggie Shayne skriver så här. Men romantiken och passionen i boken var riktigt krasst skrivet. Det fanns liksom ingen känsla i texten alls. Och när man använder ord som "bestiger", ja då går mina tankar till lantbruksdjur, och det var nog inte författarens mening.

 

Gryningens furste får...

 

 

...två vitlökar av fem möjliga!

 

/Sara