Evig natt!
Denna arktiska spökroman fyndade jag på gengåvans secondhand för 15 kronor. Jag hade då läst en hel del recensioner på boken nyligen då den precis släppts på pocket.
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är ljusår ifrån den smutsiga dimman i London. Men den arktiska sommaren är kort. När nätterna åter blir mörka känner Jack ett krypande obehag. Han ser en mörk gestalt stiga upp ur havet, men vågar inte berätta om det för sina vänner. Inbillade han sig bara? Mörkret tilltar. En efter en tvingas expeditionens medlemmar att ge sig av, och till slut är Jack ensam kvar. Hur ska han klara fyra månader ensam i mörkret? Den eviga arktiska natten kan man inte fly ifrån, och snart fryser havet. Då kan Jack inte lämna lägret. Men Jack är ju inte helt ensam på Gruhuken - något vandrar i mörkret därute?
Det jag gillade bäst med den här boken var alla miljöbeskrivningar. Michelle Paver lyckas mycket bra med att skildra livet på en arktisk expedition. Boken är lättläst och inte särskilt lång. En lagom lång berättelse att läsa en mörk kväll, om man inte är allt för lättskrämd förstås. Själv blev jag däremot aldrig särskilt rädd. Kanske beror det på att jag till största delen läste boken i dagsljus. Boken är säkert mer skrämmande under en vinterstorm, i ett strömlöst hus med endast en ficklampa som sällskap.
/Sara
Åh vilken tur att det inte bara var jag som beställde ;)
URL: http://bokraden.blogspot.com