Judit: Funderingar kring barns läsande med lästips!
Den senaste tiden har det varit en hel del debatt i media om barns läsvanor och läskunskaper, och särskilt har det handlat om pojkars läsmönster. Om detta kan man läsa om bland annat på litteraturmagazinets hemsida:
http://www.litteraturmagazinet.se/opinion/sju-punkter-for-att-fa-pojkar-att-lasa
Eftersom jag är mamma till två pojkar, nio och tolv år, har jag funderat mycket kring detta. Vi har alltid varit en läsande familj, med högläsning för barnen så länge de velat (de vill det fortfarande ibland), regelbundna turer till biblioteket, utbud av böcker hemma och uppmuntran till egen läsning. Ändå kämpar vi mot att barnen gärna väljer datorer och annan underhållning framför läsning. Självklart begränsas datoranvändningen i vårt hem, men hur ska man göra för att barnen på sikt aktivt ska välja läsning och ha det som en del av vardagslivet? Där tror jag på att kunna erbjuda intressanta böcker med igenkänningsfaktor, spänning och äventyr.
Nioåringen är den just nu enklare utmaningen. Vi har läst alla ”LasseMaja”-böcker, Ludde som spelar fotboll, Harry Potter-serien med båda barnen, och så vidare. Jag kan även rekommendera tre nya böcker, ”Mackan äger” och ”Mackan vågar” av Helena Lund-Isaksson samt ”Slottet av is” av Janina Kastevik.
Mackan-böckerna handlar om en kille som älskar att spela fotboll. Han spelar i ett lag som tyvärr har svårt att vinna, men kämpar tappert ändå. Mackan önskar att pappa kunde vara med och heja på när han spelar, men pappa dog i en bilolycka när Mackan var väldigt liten. I ”Mackan äger” är det en hel del funderingar kring detta, samt livet ur en liten killes perspektiv i allmänhet. Det blir så klart en hel del fotbollsspelande också, och vi får följa laget som utvecklas. I ”Mackan vågar” kommer det en ny kille till fotbollslaget, och Ante, en lagkamrat, börjar mobba honom. Kommer Mackan att våga säga ifrån och rädda stämningen och gemenskapen i laget?
Mackan-böckerna vänder sig till 6-9-åringar, och min nioårige son tyckte om dem båda. Han tyckte speciellt mycket om budskapet i ”Mackan vågar”, då han spelar fotboll själv och vet hur viktigt det är med sammanhållning och kamratskap inom laget. Vi båda gillade beskrivningen av Mackans snälla farmor och hur Mackan tycker om att vara hos henne och ta del av pappans barndomsliv genom historier och genom att upptäcka hans saker. Vi rekommenderar Mackan-böckerna för både högläsning och barn som vill läsa enklare kapitelböcker själva.
Böckerna kommer från förlaget B Wahlströms. Tack för läsexemplaren!
”Slottet av is” av Janina Kastevik vänder sig till barn mellan 9-12 år. Medan nioåringen tyckte att det var en spännande historia hade tolvåringen inte så stor behållning av den. Kanske har det att göra med att äldre pojkar gärna vill identifiera sig med pojkkaraktärer? I ”Slottet av is” är huvudpersonen Minna, en flicka på omkring tio år. Hon lever ett vanligt liv med sina föräldrar och sin lillasyster. Pappan är en upptagen affärsman, mycket lynnig och oberäknelig som ofta får utbrott och håller familjen i schack. Mamman har ofta huvudvärk och gråter på kvällarna. Lillasyster Lo är bara sex år och förstår inte att man ska ligga lågt när pappa är på dåligt humör. En dag, mitt under ett bråk springer Minna ut till hissen och trycker på en knapp hon aldrig sett förut. Hissen tar henne till landet Undrien där en hemsk härskare har makten och håller folket i skrämd lydnad. Minna möter en tant som kallar sig Mormor och som berättar att Minna är den som ska rädda Undrien. Men det tycker Minna är helt galet omöjligt: hon är ju bara ett vanligt barn?!
Paralleller till ”Narnia” och ”Mio min Mio” är inte svåra att dra, men på något sätt är ”Slottet av is” ändå sin egen, och lyckas skapa en egen värld och historia. Det är en spännande berättelse med flera oväntade vändningar, men det läskigaste att läsa om var för min nioåring inte äventyren och härskaren, utan pappan som genom sin oberäknelighet sätter skräck i sin familj så att de alltid måste vara på sin vakt. Det gav bra diskussionsmöjligheter om hur det faktiskt kan vara bra för föräldrar i en familj att ta en paus från varandra ett tag om den ene uppför sig dumt och farligt mot de andra.
”Slottet av is” är vid sidan om det magiska äventyret en mycket mänsklig berättelse som har en hoppfull ton rakt igenom. En annan behållning med boken är de fina illustrationerna, både helsidesbilder och små illustrationer kring kapitelnumren, som innehåller detaljer om det som kapitlet handlar om. Mycket snyggt!
”Slottet av is” ges ut av Bonnier Carlsen. Tack adlibris för recensionsexemplaret!
Så, hur går det för tolvåringen och hans läsning då…? Jag tycker att det är en svår mellanålder han befinner sig i. Hans åldersgrupp finns inte ens när man beställer böcker från de stora nätbokhandlarna: det finns kategorin 6-9 år, sedan 9-12 år, och sen… något som benämns vagt som ”tonår” eller 15+! Där börjar böcker som ”Cirkeln”, ”Eld”, ”Hungerspelen” och liknande serier, vilka jag tycker är lite för tidigt att sätta i händerna på honom. Jag förstår att det är inom vuxenkategorin som vi måste leta efter böcker nu, för barn och ungdomar har olika mognadsgrad och det är svårt att åldersanpassa böckerna för tweenies. Inom ungdomsgenren tycker jag att det är lättare att hitta böcker som tilltalar flickor än pojkar. Tjejer i tolvårsåldern som jag känner läser redan gärna om relationer, intriger och liknande, medan pojkarna som vi umgås med finner dessa ämnen än så länge fullständigt ointressanta. Så min son har läst mycket serier det senaste året, vilket jag är lite kritisk mot: jag vet att det sägs att all läsning är bra läsning, men jag tycker inte att serier kan ersätta ”riktig” litteratur i ungdomars läsning.
Historien fick sig en oväntad vändning när sonen hittade biografin om Zlatans liv av David Lagercrantz vid vårt senaste biblioteksbesök. Han är helt uppslukad och läser lyckligt. Snart är de 432 sidorna slut. Mamma boknörden känner sig lugnad – det finns hopp! (Men vad ska man tycka om alla svordomarna i boken…? Och vad ska jag sätta i händerna på honom härnäst?!? Fortsättning följer.)
/Judit
Intressant inlägg! När jag var i den åldern läste jag precis vad som helst, och väldigt mycket. Om ni inte har läst dem så tycker jag att ni ska prova hela Kim Kimselius serie som börjar med "Tillbaka till Pompeji". Det är historiska äventyrsböcker som är otroligt spännande.
Du nämner skillnaderna mellan pojkar och flickor, och där skulle jag vilja reflexionera lite. Generellt sett känner jag att det är vanligare att flickor läser mycket, det är i alla fall vad jag upplever, så det är ju kul att höra att dina söner läser!
Det du skriver om att din äldsta kanske hellre vill identifiera sig med pojkkaraktärer tror jag kan vara aningen problematiskt. De allra flesta karaktärer är ju pojkar, både i filmer och böcker för barn. Och tjejer som läser och ser på film får ju lära sig att identifiera sig med pojkkaraktärer, (ska de bara läsa böcker med tjejer så tar det slut ganska fort), medans pojkar inte behöver göra det lika mycket. Jag tror att det kan ha att göra med det många män, i vardagslivet och i populärkulturen säger att "kvinnor är omöjliga att förstå sig på", medans kvinnor i mycket större utsträckning sätter sig in i mannens position.
Naturligtvis är det kul att kunna identifiera sig med en tuff/rolig/spännande karaktär i en bok eller film, både för tjejer och killar. Att killarna får göra det hela tiden kanske kan ha något att göra med att de får bra självförtroende? Och kanske kan det ha något att göra med att de inte lika lätt sätter sig in i det motsatta könets situation?
Jag tror att det kan vara värdefullt för pojkar att läsa fler böcker och se fler filmer med tjejer i huvudrollen! Vad tänker du om saken, är det något du har funderat över?