Judit recenserar: Inget allvarligt!

Louise och Adrien har känt varandra sedan tonåren och är lyckligt gifta. Ända tills den dag då Adrien möter sin fars unga älskarinna – idealkvinnan Paula – och blir blixtkär. Louise tappar livslusten och fastnar i ett närmast apatiskt tillstånd. Vad kan hjälpa henne att återvända till livet och att klistra ihop bitarna av sig själv?” (Beskrivning från förlaget).

 

”Inget allvarligt” är en mycket realistisk, självbiografisk och bitvis smärtsam historia. Alla som någon gång har haft stor sorg, varit nära depression eller utmattning kan känna igen sig i hur Louise inte riktigt orkar med livet och ofta inte bryr sig om vad som pågår runt omkring. Samtidigt kämpar hennes mamma, hennes före detta bohemiska knarkare till mamma, med cancer, och Louise är den enda familjemedlemmen som kan ta hand om henne och finnas vid hennes sida genom behandlingarna. Louise kämpar med viljan att finnas till hands och med det dåliga samvetet när hon inte riktigt orkar med mammans krävande sjukdom.

 

Det är intressant att läsa hur Adrien till en början utgör ramen för Louises liv – allt mäts i förhållande till hur de två hade det ihop, vad han tyckte om saker och till sist smärtan över det som blev fel. Sedan träffar Louise Pablo, och först blir jag irriterad över att hon inte kan ta sig ur sin situation och gå vidare utan hjälp av en man. Men det är ingen ”vanlig” killen-räddar-tjejen-med-det-brustna-hjärtat-relation de har. Till en början är Louise inte ens särskilt intresserad av Pablo, hon har ju i flera år bedövat tomheten efter Adrien med tillfälliga älskare. Men Pablo är enkel och samtidigt bestämt kärleksfull och tar plats i Louises liv på ett läkande och kravlöst sätt. Tills jag märker att tonen i Louises tankar har vänt: det är plötsligt inte Adrien som är centrum längre, utan viljan att gå vidare, ”det är dags att sluta låta bli att leva”, som hon säger. Det är som att vakna ur en dvala och börja se allt med konturer.

 

Det är inte konstigt att Justine Lévy kan skriva så realistiskt om en sådan situation: hon har verkligen upplevt den själv. Hennes före detta man lämnade henne för pappans unga älskarinna, modellen och sångerskan Carla Bruni, som numera är gift med Frankrikes före detta president Nicholas Sárközy. Att det har hänt på riktigt ger bara en ännu djupare dimension åt boken som dessutom är välskriven i en stil som för tankarna till oredigerade dagboksanteckningar, men som samtidigt är genomtänkta och avskalade så att inget är överflödigt.

 

Justine Lévy är för mig en ny bekantskap som jag gärna läser mer av. Två andra böcker finns på svenska, ”Vi ses på Place de la Sorbonne” och ”En ovärdig dotter”, utgivna av Sekwa förlag.

 

Tack Sekwa för läsexemplaret!

 

/Judit

 

Inget allvarligt

Nathalie
2013-05-03 @ 12:52:58

Läs gärna ”Vi ses på Place de la Sorbonne” och ”En ovärdig dotter”, dom är jättebra och man får lära känna Louise på ett mycket bättre sätt! Just "Vi ses på Place de la Sorbonne" är underbar på ett konstigt sätt, men den beskriver Louises förhållande till mamman väldigt tydligt!

Den här har jag inte läst än; hittade den inte i PocketShop när jag var i Sverige en månad sen. Fast den kanske inte kommit ut ännu? Ser hur som helst fram emot att dyka in i den, för det låter som att Lévy skrivit ännu en jättebra bok!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0