Nyckeln till lycka!
Genom hela livet har Raven längtat efter en enda sak: att bli älskad. Ironiskt nog är det ur denna längtan hon hämtar inspiration som sångerska, och det är också förklaringen till hennes otroliga framgång som artist. För Raven låter publiken älska henne. Trots att hon knappast saknar beundrare är steget att inleda en relation alltför stort. Ingen ska någonsin få såra henne som Brandon Carstairs gjorde. Fem år tidigare gav hon honom sitt hjärta - och blev sedan lämnad. Såren har läkt men ärren påminner henne ständigt om att vara försiktig. Så hör Brandon av sig med ett otroligt erbjudande. Han vill att de tillsammans ska komponera soundtracket till en storfilm. Vågar Raven tacka ja? Och kan hon i så fall stå emot honom - vill hon stå emot?
Jag är en hängiven växelläsare. Det vill säga, jag har ganska svårt att läsa två böcker ur samma genre i följd. Vissa undantag har gjorts, men allt som oftast känner jag helt enkelt för att bryta av ordentligt när jag läst en bok. Innan jag läste Nyckeln till lycka, som är som Roberts-romance är mest, så läste jag Enders spel och efter den gripande boken kände jag för något lätt och medtryckande, inget som krävde någon större form av tankeverksamhet, utan som gav mig ett visst mått av otvungen underhållning. Vid dessa tillfällen tycker jag att Harlequins Silk-serie passar alldeles utomordentligt. Det är lättläst och bekymmerslöst och inte minst lyckligt. Det slutar alltid lyckligt och ibland vill jag bara veta vad jag får - alltså två människor som mot alla odds finner livslång lycka tillsammans. Det spelar mindre roll att det är två rockstjärnor som skriver ett soundtrack medan de spenderar en sommar på ett gods i Cornwall. Vem bryr sig? Jag mår bra av det och ibland kan det vara det bästa syftet en bok kan ha.
/ Bea
