Smaragdgrön!

Smaragdgrön av Kerstin Gier
Ädelstenstrilogin #3
479s
Bonnier Carlsen, 2013
 
Detta är sista delen i en trilogi så recensionen kan innehålla en del spoilers från tidigare böcker.
 
Smaragdgrön
 
Handling: Spänningen stegras, intrigens trådar möts och blir till en vacker väv. Allt som verkat mystiskt i de två tidigare delarna får nu sin förklaring, men blir slutet verkligen gott? Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på. Varför beter han sig så obegripligt, ena stunden förälskat och ömsint, andra kylig och som förbytt. Det hemliga ordenssällskap som arbetat i århundraden för att sluta cirkeln kring kronografen har mycket mäktiga vänner och hemliga motiv. Deras grundare greven av Saint Germain, som levde på 1700-talet, kan fortfarande påverka Gideons och Gwendolyns kärlek.
 
Mina tankar: Min första tanke när jag hade läst färdigt Smaragdgrön var att jag önskade att jag hade läst alla böckerna direkt efter varandra. Nästa bok tar hela tiden vid precis där den föregående slutar, så det finns egentligen ingen anledning att vänta med att läsa de andra böckerna när man väl läst den första. Om man inte som jag och många andra väntat på utgivningen såklart. Har man möjligheten tycker jag att man ska läsa dem så tätt inpå varandra som möjligt. Jag tror att det ger den bästa läsupplevelsen.
 
Men även om jag glömt några smådetaljer från de två föregående böckerna måste jag ändå säga att detta var en helt fantastiskt läsupplevelse. Smaragdgrön var utan tvekan den bästa boken i serien. Men det kanske inte är så konstigt när den innehåller upplösningen som man sitter och väntar på. Gideon, som jag från början var lite tveksam till, rycker upp sig ordentligt i denna boken och tråkigt vore väl annars. Gwendolyn är lika rolig och tonårsaktig som vanligt. Jag tycker att det är bra att författare inte har valt försöka få sina unga karaktärer att verka äldre och mognare än vad de egentligen är. Det är något jag ibland kan störa mig lite på när det kommer till ungdomslitteratur. Fast karaktärerna är tonåringar beter de sig oftast som vuxna och jag som vuxen har inga problem att identifiera mig med dem. Även fast jag vill tro att jag har utvecklats en hel del sedan jag själv var sexton. Därför är det trevligt att läsa om karaktärer som smäller i dörrar, gråter hysteriskt, grimaserar och fejkar sjukdomar när allt inte går deras väg.
 
Det är inte svårt att gilla Kerstin Giers Ädelstenstrilogi då den innehåller både tidsresor, historia och romantik. Det är en spännande och klurig kärlekshistoria som jag sent kommer att glömma och varmt kan rekommendera vidare.
 
Betyg: 4+ av 5
 
 
Tack till Bonnier Carlsen för boken!
 
/Sara


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0