Tell the Wolves I'm Home

Nu har julhelgen passerat och i morgon är det redan nyårsafton. Den här tiden på året tycks bara gå fortare för vart år. Jag har inte hunnit sitta och läsa några längre stunder under veckorna som varit, men jag har ändå lyckats läsa några kortare böcker.
För att vara en person som sällan, för att inte säga nästan aldrig, ger femmor i betyg, har jag under december månads senare dagar inte hunnit läsa hela tre böcker som jag har gett toppbetyg. Tre böcker! Det är ett mirakel för att vara jag. En femma om året och man får vara nöjd. Tre på en månad blir snudd på inflation. Första femman kom i form av Carol Rifka Brunts underbara Tell the Wolves I'm Home, vilken även var december månads bokcirkelbok.
 
New York 1987. June är fjorton år och hennes högt älskade morbror Finn har precis gått bort i AIDS. På nyheterna talar man om den pest som drabbat landets homosexuella män och fördomar, rädsla och fördömande är ett vanligt bemötande för de som kommer i kontakt med sjukdomen eller någon som drabbats av den. För June rasar livet samman när den enda personen som förstod henne rycks bort. Dagarna efter morbroderns begravning kontaktas June av en man som kallar sig Toby. Det visar sig att han levt tillsammans med morbror Finn de senaste nio åren. Något som Junes mamma hållt hemligt för både June och hennes syster Greta. June upplever att Finn svikit henne då han inte berättat om Toby. Hon blir svartsjuk över att hon ovetandes har delat sin morbror med någon annan. Men ju mer June lär känna Toby, desto mer känns det som att hon får Finn tillbaka. Frågan är dock för hur länge?
 
Det finns inte nog superlativ för att beskriva den här boken. Språket är underbart poetiskt och allegoriskt, man blir euforisk av att läsa det. Flera gånger stannade jag upp för att få smaka på orden en gång till. Handlingen och karaktärerna känns så levande, verkliga och påtagliga. Man känner Junes frustration, hennes smärta och hennes glädjeämnen som vore de ens egna. Jag kan bara: läs den!!! (ja, tre utropstecken är befogat)
 
Om ni vill veta vad Judit tyckte om boken. Klicka här.
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0