Boktjuven

Så var den utläst, Markus Zusaks Boktjuven. Enligt Boktipset skulle jag ge den 4,9 i betyg, men riktigt dit når inte Boktjuven för mig.

 

Det är Döden som berättar historien om Liesel Meminger och de andra invånarna på Himmel Strasse under åren för andra världskriget. Man får följa hur Liesel tas om hand av paret Hans och Rosa Hubermann efter det att hennes bror dött och modern inte kunnat ta hand om henne. På Himmel Strasse bor det en brokig skara människor. Det de har gemensamt är att invånarna här är fattiga. Det är långt till de fina husen på Grande Strasse. På Himmel Strasse spelar barnen fotboll på gatan och Liesel och vännen Rudy ger sig ut på rövarstråt när andan faller på eller hungern blir för stor. Det Liesel tycker bäst om att stjäla är böcker. Hon är besatt av ord och tillsammans med den judiske mannen som Hubermanns gömmer i sin källare upptäcker hon ordens makt.

 

Boktjuven är en poetiskt skriven historia som på många sätt är nyskapande för ungdomsgenren. Bitvis kan den allegoriska berättarstilen bli lite för mycket. Jag upplever att jag som läsare harvar mig igenom långa stycken av purpurfärgade himlar, vattniga ögon och ord som smakar aska. Berättelsen i sig är mycket välkomponerad. Det är intressant att få läsa om en fattig tysk familjs kamp och vedermödor under andra världskriget. Man får trots allt inte glömma de många tyskar som inte alls höll med Hitler, men som tvingades göra vad de kunde för att överleva. Tyskar vars vänner var judar. Tyskar som levde minst lika fattigt och med ett minst lika brinnande hat mot Führern som människorna i de ockuperade områdena. Därför är Boktjuven en viktig bok som jag tycker har sin självklara plats bredvid klassuppsättningen av Anne Franks dagbok i varje respektabelt högstadium eller gymnasium.

 

 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0