Främlingar på ett tåg

För några år sedan skulle en kompis och jag ha filmkväll. Valet av film föll på Alfred Hitchcocks Främlingar på tåg. Filmen blev väl inte riktigt den rysare som vi hade tänkt oss, så när Modernista gav ut en nyutgåva av Patricia Highsmiths debutroman från 1950, på vilken filmmanuset bygger, blev jag nyfiken på vad jag skulle tycka om den, då jag förstått att de skiljer sig en del åt.

Guy Haines är som namnet antyder en vanlig kille. Han ligger i skilsmässa med sin fru Miriam, från vilken han levat skild ett antal år. Guy har nu träffat en ny kvinna och vill börja ett nytt liv med henne, men Miriam vägrar att skiljas. På tåget till Santa Fe möter han den excentriske ynglingen Charles Bruno som efter ett par drinkar föreslår en genial plan. Bruno hatar sin far och önskar livet ur honom, men har inte kommit på något sätt att utföra dådet utan att misstankarna faller på honom själv. Han erbjuder således Guy att döda dennes fru i utbyte mot att Guy mördar hans far. Det är det perfekta mordet. Guy tar inte den berusade mannen på allvar och glömmer hela historien. Inte långt därefter nås Guy av meddelandet att hans fru Miriam hittats mördad och långsamt går den motbjudande sanningen upp för honom och frågan är vad han måste göra nu?

Jag måste börja mitt utlåtande med att säga att jag verkligen har mått illa när jag läst den här boken. Highsmith har en förmåga att skapa karaktärer som verkligen kryper under skinnet på läsaren. Främlingar på ett tåg är en makalös föreställning i nedbrytandet av ett mänskligt psyke. Vad skiljer i slutändan Guy Haines och Charles Bruno från desperata djur? Sällan har jag läst om personer som berör mig så illa med sin ångest och kallsvett.

Främlingar på ett tåg är en ypperlig bokcirkelbok, då i alla fall jag känner ett akut behov av att diskutera den med någon. Det finns så många tankebanor att följa och så många intressanta synvinklar. Hur påverkas Bruno av sin attraktion till Guy? Vad lider han mest av? Att ha mördat eller att leva med en obesvarad kärlek? I Brunos fall verkar han plågas mest av sin besatthet av Guy, medan Guys samvetskval är av mer filosofiska skäl snarare än sexuella? Hur rättfärdigar man att ta någon annans liv? Vem påverkas mest av ett mord? De anhöriga eller mördaren?

Som ni märker bara väller frågorna fram och en bok som skapar ett sådant engagemang hos mig som läsare kan jag inte annat än trycka om, oavsett hur illa till mods jag kännt mig under läsningen.

 

Summa summarum: en intensiv psykologisk thriller som inte lämnar sin läsare oberörd.

 
Tack till Modernista för boken! 
 


Kommentarer
Postat av: veronica

Den där lät riktigt spännande!

2015-09-30 @ 19:19:19
URL: http://www.vettansbocker.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0