I tystnaden begravd

Jag har haft en mycket intensiv sommar i år. Inte bara semesterperioden, utan även tiden före och efter. Jag har varit så trött att när egentid väl har infunnit sig så har jag inte alls varit sugen på att läsa, hellre klämde jag ett avsnitt av någon tv-serie innan jag stöp i säng. Så min lässtatistik har nog varit den sämsta på många somrar, och läslusten i princip obefintlig.

När jag återgick till arbetet så plockade jag med mig pocketutgåvan av Tove Alsterdals I tystnaden begravd. Vi hade ju läst hennes Låt mig ta din hand i bokcirkeln,och jag tyckte mycket om den, inte minst för den historiska aspektens skull som gick tillbaka till 1970-talets gerillarörelse och politiska läget i Argentina. Den här gången var det dock Tornedalen och 1930-talets Ryssland som var i fokus.

Den före detta stjärn-skidåkaren Lapp-Erik slås ihjäl med en yxa i den ensliga byn Kivikangas i Tornedalen. Ryktet säger att det var ryssar som utförde dådet, att det var ett rånmord. Samtidigt skjuter en rysk maffiamedlem ihjäl sin partner i Sankt Petersburg, och påbörjar sin flykt. Den numera arbetslösa radiojournalisten Katrine kallas hem från London när mamman är så sjuk att hon inte klarar att ta hand om sig själv och måste placeras på vårdhem. Katrine och hennes bror får ett anbud från en mäklarfirma på en fastighet uppe i norr som de inte visste att modern ägde. Katrine reser till Kivikangas och upptäcker att hennes mamma har dolt sitt förflutna, och börjar nysta upp sin släkthistoria. De tre historierna dras allt närmare varandra fram till den spännande upplösningen.

Den här boken och jag klickade från första sidan! Jag tycker så mycket om beskrivningen av det norrländska klimatet, människorna, livsstilen däruppe! 1930-talets kommunistiska vurm och ungdomarna som åkte till Sovjet för att hjälpa till att bygga ett kommunistiskt paradis var ny kunskap för mig, och när jag får lära mig sådana historiska detaljer under läsning av skönlitteratur så blir jag alltid lika glad. Jag är också svag för släktkrönikor där någon letar i det förflutna och får lägga samman pusselbitar. Den ryska delen av berättelsen måste ha krävt hemskt mycket research, vilket alltid är beundransvärt av skönlitterära författare. Tove Alsterdal verkar tycka om att ha en politisk vinkling i sina romaner förutom den historiska, och det passar min smak utmärkt. Jag läser gärna ännu mer av henne, och det snart. Som tur är har jag hennes debutroman Kvinnorna på stranden och den nyutgivna Vänd dig inte om att se fram emot.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Kommentarer
Postat av: Boklysten

Hennes böcker är så bra!

2016-08-29 @ 10:46:41
URL: http://boklysten.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0