Rasputins dotter

Den ryska tsarfamiljen Romanovs öden har legat till grund för många skön- och facklitterära verk, filmatiseringar, myter och teorier. Den som kan historien vet att tsarfamiljen blev brutalt mördad efter den ryska revolutionen som ledde fram till bildandet av Sovjetunionen.

En av tsarfamiljens närmaste män var den lika mytomspunne Grigorij Jefimovits Rasputin. Han var en enkel man med sibirisk härkomst, son till en bonde, och var knappt läs- och skrivkunnig. Han blev så småningom predikant och helbrägdagörare, då han ansågs ha gudomligt helande krafter. För vissa var Rasputin en Guds man, för andra en inkarnation av djävulen. Faktum är dock att han så småningom kom att bli en nära vän till tsarfamiljen, främst på grund av sina påstådda helande egenskaper. Den enda sonen och tronarvingen Aleksej led nämligen av blödarsjuka, något som då hölls hemligt. Rasputin kunde, om än inte bota honom, så tydligen lindra hans plågor, och kom därför att åtnjuta tsarparets livslånga tacksamhet.

Rasputins liv är svårt att få grepp om, då han har glorifierats och smutskastats om vartannat. Men ett annat faktum är att han hade flera barn, bland dem Marija Rasputina, kallad Marja eller Masja. Hon levde ett fascinerande liv, bland annat som lejontämjare och dansare i USA efter sin flykt från Ryssland. Det är hon som är utgångspunkten och berättaren i Kathryn Harrisons roman Rasputins dotter.

När historien börjar är året 1917. Tsar Nikolaj II har just avsatts och Rasputin är mördad. I hopp om att hans dotter Masja ska ha ärvt hans helbrägdagörande egenskaper tas Masja till Alexanderpalatset där familjen Romanov (tsarparet, deras fyra döttrar och en son) lever instängda, i väntan på vad bolsjevikerna bestämmer sig för att göra med dem. Masja ska hålla Aleksej sällskap, och för att lindra den sängliggande pojkens plågor och få tiden att gå berättar hon historier, både sanna och påhittade, för honom. Så småningom växer det fram en djup vänskap ungdomarna emellan. Aleksej, som på grund av sin sjukdom har fått avstå de enklaste nöjen som åtföljer en barndom, lyssnar hungrigt på hur världen ser ut för vanligt folk. Berättelsen liknar de många Fabergé-ägg som familjen Romanov har en stor samling av: de skapar världar inuti världar, lager på lager med historier. Det är inte bara Masjas eget liv som berättas, utan även en del av den Romanovska släkthistorien och det som ledde Ryssland fram till revolutionen. Men först och främst är det Masjas egen berättelse, och trots att den största delen av romanen utspelar sig under de månader hon får tillbringa med tsarfamiljen, så får vi även följa henne en bit efter att hon har fått lämna dem.

Det är både en historisk roman och skönlitterär kärleks- och familjehistoria man får, och språket är poetiskt, detaljrikt och vackert. Stilen liknar den ryska muntliga berättartraditionens, den ömsom vaggar läsaren mjukt, men väjer inte heller för det svåra.

En mycket underhållande roman där man även kan lära sig lite historia. Harrison tar sig naturligtvis friheter med att brodera ut det man inte kan veta, men grundhistorien vilar på fakta. Om man, som jag, blev intresserad av att läsa mer om Rasputins och familjen Romanovs historia, finns det som sagt en uppsjö av både fack- och skönlitteratur i ämnet. Rasputins egen dotter har bidragit med två böcker som hon skrev om sin far, en skriven 1932, den andra strax före hennes död 1977.

 

 

 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0