Nanowrimo: Sista dagen!
Idag är sista dagen för Nanowrimo och jag kan väl sammanfatta dagens känsla som: Så nära, men ändå så långt borta....
Jag har inte alls haft ork att skriva det senaste. Jag och sonen har varit dunderförkylda, dottern har haft ont i öronen och maken har varit magsjuk. Men även om jag inte når upp till 50 000 ord idag, vilket jag med all säkerhet inte kommer göra, börjar jag ändå se ett slut på min berättelse inom en snar framtid. Jag har egentligen inte alls mycket kvar att skriva. Några få scener bara.
Så när energin kommer tillbaka ska jag skriva klart det sista.Det är konstigt men när jag ser att slutet är så nära, när jag vet precis vad det är jag ska skriva för att få allt klart. Då tappar jag koncentrationen och orkar inte mer. Det var likadant med mitt första manus. De första 80% av boken tog nästan lika lång tid att skriva som de sista 20%. Det är roligast att skriva när man inte riktigt har alla detaljer klara, när karaktärer fortfarande kan överraska och handlingen kan ta en oväntad vändning. Men när allt är klappat och klart, slutet finns inom räckhåll och ska egentlgen bara ska skrivas ut. Ja, då är det plötsligt inte lika roligt längre.
Mitt nanowrimo projekt kommer nog landa på runt 75 000 ord skulle jag tro. Jag hade ju skrivit en del på manuset innan nano drog igång. Jga hoppas i alla fall att jag ska få lite skrivet idag, efter adventsstädningen och berget med tvätt som finns i tvättstugan. Det vore kul att höra vad Lisa tycker om slutet på min berättelse.
Lycka till till alla er som fortfarande kämpar och grattis till er som redan gått i mål!
