Sargad
Psykologiska thrillers. Varför gillar jag dem så mycket?
Jag tror det beror på att jag läser dem på ett annat sätt än vad jag skulle göra med t.ex. en feelgood, en romance eller en renodlad deckare. Då bli det mer att ta in känslor, information och flyta med i handlingen. I en psykologisk thriller vågar jag inte lita på det som skrivs och det brukar båda för spännande läsning.
Sargad av Flynn Berry var inget undantag.
Nora tar tåget från London till sin syster på den engelska landsbygden. Men den mysiga helgen som hon förväntat sig förvandlas till en mardröm när hon hittar Rachel brutalt knivmördad i sitt hus. Polisens frågor väcker minnen av den okände man som attackerade Rachel för femton år sedan. Är han tillbaka?
Nora tror att hon vet allt om sin syster, men när hon börjar göra egna efterforskningar visar det sig att Rachel har många hemligheter.
Nora tror att hon vet allt om sin syster, men när hon börjar göra egna efterforskningar visar det sig att Rachel har många hemligheter.
Det bästa med den här boken var nog stämningen. Eller i alla fall hur jag upplevde den och det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad det var. Intrigen i sig var kanske inte så märkvärdig. Det händer inte jättemycket. Och för att vara en thriller får vi inte uppleva så mycket skrämmande saker, mer än just när Nora hittar sin döda syster i början av boken.
Däremot upplever jag Nora, huvudperson och berättare i boken, som otroligt instabil. Och osäkerheten runt både hennes person och minnen kring vad som hänt tidigare bidrog till att jag inte ville sluta läsa när jag väl hade börjat. Något skaver och det är den där skavande känslan och osäkerheten som är bokens starka sidor, enligt mig.
Upplösningen ska jag inte diskutera så mycket för jag vill inte spoila boken, men jag tyckte att den hastades fram lite. Författaren kunde ha gjort något mer spännande av den. Men ändå, en välskriven debut. Det ska bli spännande och se vad Flynn Berry hittar på nästa gång.
