Gåtornas Palats av Dan Brown

Igår blev jag färdig med Gåtornas Palats av Dan Brown och kan nu bocka av ännu en bok i min lista över sommarlektyr. Hittills verkar jag hålla mig enligt planerna, men vi får väl se hur länge det varar.

Med Gåtornas Palats (eng. org. titel Digital Fortress) debuterade Dan Brown 1996 och sedan dess har han skrivit  Änglar och Demoner, I cirkelns mitt, Da Vinci-koden och nu senast Den förlorade symbolen. Det märks tydligt att Gåtornas Palats är en föregångare till Da Vinci-koden då en stor del utav både rollfigurer, handling och företeelser är de samma i båda böckerna. Precis som i Da Vinci-koden är huvudkaraktärerna en universitetsprofessor och en kryptolog och pratet om ceasar-koder och hemliga budskap är lika vanligt förekommande här som i den senare. Även den mystiska mördaren har liknande egenskaper som albionomunken Silas i den berömda Langdon-spänningsromanen. Fast i detta fallet är han inte en fanatiskt religiös albino utan en ateistisk, döv lönnmördare med vanställt ansikte.
Så det verkar helt klart som att Brown snodde både lite här och lite där för att skrapa ihop till handlingen i Da Vinci-koden.

Handlingen utspelar sig kring NSA's chefskryptolog Susan Fletcher och hennes fästman, språkprofessorn David Becker. National Security Agency (NSA) där Susan jobbar blir utsatta för en oknäckbar kod som inte ens deras monstruösa dator TRANSLTR kan lösa. Om koden vid namnet Den digitala fästningen (digital fortress) skulle läcka ut till allmänheten skulle all världens brottslighet stå inför sina storhetsdagar och ingen myndighet skulle kunna göra något åt det. Därför gäller det för Susan och David att på varsitt håll försöka få fatt i det hemliga lösenordet som tros vara ingraverat på en ring. Och naturligtvis blir det gott om farligheter och spänning på vägen fram emot målet.

När jag nu återger delar av handlingen på det här sättet så upptäcker jag att den låter oerhört lam och som tagen ur en Bröderna Hardy-bok. Men som alltid med dessa spänningsromaner med sina snabba kast kan man inte i förväg avslöja för mycket om handlingen. Det vore att förstöra lite av nerven i boken.

Vad tycker jag nu om Gåtornas Palats?... Hmm, finner mig själv lite kluven. Boken är på rätt många sidor och jag läste ju den rätt så fort så det måste ju vara ett tecken på att jag tyckte att den var bra, men jag vet faktiskt inte. Den lämnar mig faktiskt helt oberörd och inte speciellt imponerad. När huvudkaraktärerna beskrivs som gudar i människogestalt blir möjligheten att verkligen sätta sig in i och känna med dem väldigt liten. Det till trots är det en underhållande bok som verkligen fyller sin plats i bokhyllan. Man läser inte Dan Brown för att få större insikt om livet, man läser det för att det är lättillgänglig underhållning och för att världen vore lite tråkigare utan en sådan bok då och då.

Mycket nöje!




Filosofiska Söndagsklubben - Alexander McCall Smith
Gåtornas Palats, I Cirkelns Mitt - Dan Brown
Lätt Byte, Gömt Byte - Janet Evanovich
En lek med eld - Peter Robinson
Häxan från Portobello - Paulo Coelho 
Reservkraft - Tomas Sjödin
Gentlemen och Spelare - Joanne Harris
I minnenas tecken - Reginald Hill
Sanningens Plats (Vishetens Sten IV) - Christian Jacq

Ännu en avklarad...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0