Det skyddande regnet
Det skyddande regnet eller Sheltering rain, som originaltiteln lyder, är Jojo Moyes debutroman. Jag fick tag på den svenska utgåvan (som har några år på nacken, boken är från 2002) genom att snubbla över den i en second hand-butik. Vad jag kan se finns den svenska översättningen inte att köpa längre, förutom begagnat, men den finns att låna på bibliotek.
Romanen utspelar sig, som alltid hos Jojo Moyes, i dubbla tidsperspektiv. Det börjar i Hongkong 1953, där utlandsposterade engelsmän håller en fest för att fira kröningen av Elizabeth II. Den kvällen träffar den unga och av föräldrarna kuvade Joy sina drömmars man. Fyrtio år senare skickas Joys dotterdotter Sabine till Irland för att under en tid bo hos sina morföräldrar. Hon avskyr lantliv och längtar tillbaka till London, och hennes tillknäppta och känslokalla mormor gör läget inte bättre. Medan Sabine försöker lära känna morföräldrarna och deras historia rullas även hennes mammas, Kates öde upp för läsaren.
Jag håller Jojo Moyes författarskap högt, jag tycker att hon skriver intelligent underhållningslitteratur. I den här boken, som ju är hennes debut, märks det dock tydligt att hon har mognat sedan debuten 2002. Det hade kanske inte varit lika tydligt om jag hade läst hennes böcker i kronologisk ordning, men nu kändes det väldigt påfallande att den här romanen skrevs av en debutant som skrev rätt bra, men som inte riktigt hade hittat sin röst än, eller det som gjorde hennes författarskap vassare än andras. Här har hon samlat en del föga överraskande karaktärer och förlopp:
- Den truliga tonårstjejen som avskyr lantliv och hästar – såklart kommer hon att gilla hästar mot slutet.
- Sträng mormor som bara är missförstådd och visar sig ha ett hjärta av guld.
- En kvinna som inte tror sig värd att älskas men med rätt person och massor av tålamod så…
Som lättsam underhållning en regning dag är boken helt okej, men når inte upp till Moyes senare författarskap. Läs då hellre Sista brevet från din älskade, Livet efter dig eller Sophies historia. Personligen längtar jag efter att lägga vantarna på Etthundra mil som nyligen kom ut på svenska.
