Beas bokhylla

Egentligen hade jag tänkt köpa Keplers senaste så fort den släpptes i höstas, men sedan tog snål-sara över och jag bestämde mig för att avvakta till bokrean. Gjorde likadant med Stalker sist och det är ju inte som om jag har någon direkt brist på andra böcker att läsa. Däremot gillar jag inte riktigt att så pass nya böcker är med på bokrean, även om det gynnar min plånbok. De borde sätta upp en regel om att böckerna måste ha minst ett år på nacken eller något. Det ska inte räcka med att vänta några få månader och sedan kunna köpa boken för en tredjedel av priset. Vad säger det om bokens värde egentligen? 

 

Men tillbaka till Kaninjägaren. Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren.
Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer. Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död.
Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent.

 

Egentligen tycker jag att baksidetexten är lite missvisande. Jag föreställde mig en seriemördar-jakt där polisen står handfallna och Joona Linna kopplas in. Tänk ledtrådar, spår att följa och långsamt kommer vi närmare svaret. Men att Kaninjägaren ens existerar och att han är en seriemördare är det ju bara vi läsare som vet. I alla fall under första halvan av boken, medan polisen är helt insnöade på terrorister. När lagens långa arm äntligen kommer ifatt få vi som läser väldigt snabbt reda på sanningen och historien bakom motivet och sedan börjar väntan på att polisen än en gång ska hinna ikapp. Jag gillade inte riktigt det upplägget. Jag vill ju att Joona, superpolisen, ska lista ut det och ge mig en aha-upplevelse. Nu kom det ingen sådan.

 

Självklart var boken på alla sätt och vis en bra spänningsroman och en mycket underhållande bok, men jag hade önskat ett litet annorlunda upplägg. Jag vill bli överraskad och gärna lite skrämd också. Därför blev Kaninjägaren ingen fullpoängare för mig såsom t.ex. Stalker, Sandmannen och Eldvittnet. 

 

Sista kapitlet bjöd som vanligt på spänning och en liten cliffhanger. Nu är det bara att vänta på nästa bok!