Smarriga bakverk och en trött Bea!

Ja, vid datorn sitter nu en ganska nyvaken och trött Bea och det är kanske inte så konstigt efter gårdagens stora bröllopsfest! Igår var det syster E som knallade nedför altargången för att gifta sig med sin Växjöbo.
Med anledning av detta kalas så har det inte skrivits så flitigt här de senaste dagarna och om sanningen ska fram så känner jag föga inspiration rinna till idag heller. Jag är helt enkelt för trött.
Dock...ska jag ge ett litet bakbokstips...

Macarons är det franska lilla bakverket som verkat ta världen med storm. Tänk att något så litet kan bli så stort. Nu finns det i alla fall en bakbok om hur man själv ska lyckas med dessa små smarriga frestelser. Tycker själv att de ser urgoda ut och nästan lite på låtsas om man ska vara ärlig. Har jag då smakat några? Nej, men de ser verkligen ut att vara i min smak och det är nog inte omöjligt eftersom de små kakorna kommer i ett nästan oändligt urval av smaker.

Nu ska jag ta det ooooootroooligt lugnt resten av dagen!


/ Bea


Macaron

Dagens bokcitat!

Dagens citat är hämtat från Karin Brunk Holmqvists bok Sirila gentlemän sökes som jag läste häromsistens och kan man inte annat än älska de här gamla damerna. Citatet är hämtat från deras första kväll på ålderdomshemmet Solgläntan.

"- Det var sköna sängar, sa Margit nöjt när hon kravlat sig upp.
- Här sitter en sladd, sa Alma förundrad, och i änden sitter en dosa.
- Akta så det inte är ett sånt där larm om man vill kalla på personalen.
Alma skulle förskräckt lägga undan dosan men råkade röra vid en knapp. Ett brummande ljud hördes och hon studsade till.
- Margit! Sängen rör sig.
- Rör sig! Asch som du pratar. Margit lyfte på sin madrass och fann en likadan dosa. När hon tryckte på knappen började huvudgärden röra sig.
- Min rör sig också, Alma, och så skrattade de befriat. De tryckte på nytt och upptäckte nya funktioner. När sömnen till sist kom stod Almas huvudgärd fortfarande i sittande läge. Hennes huvud hade fallit framåt och hakan vilade mot bröstkorgen. Margit däremot låg plant med huvudet medan fotändan på sängen var höjd, så att täcket hade glidit av hennes fötter och de stack ut som taniga vita pinnar i mörkret..."

s. 59.

Ja tänkt vad spännande det kan vara med ställbara sängar!

/ Bea


Ett litet boktips!

Idag fick jag en överraskande present på jobbet utav en arbetskamrat som varit i London över midsommarhelgen. Kan ni gissa vad det var?



Just det! De mumsiga jordnötssmörsgodisarna jag hittade på semestern. Jag har nämnt dem någon gång i fikarummet och det hade hon snappat upp. Hur snäll kan man va?

Det pratas även en del böcker på stället där jag jobbar. Idag småpratade vi lite om självbiografiska böcker och kom in på Frank McCourts bok Ängeln på sjunde trappsteget. Därför tänkte jag passa på att tipsa lite om den idag.

Ängeln på sjunde trappsteget (org. Angelas Ashes) bygger på McCourts egna uppväxt i Limerick på Irland. Han föddes i New York av irländska immigranter som sedan återvände till Irland. Han skriver om vardagen, fattigdomen och den katolska kyrkan som präglade hans uppväxt. Boken spänner sig från hans födsel till dess att han emigrerar tillbaka till USA i sena tonåren.

Jag läste boken när jag gick på folkhögskola och jag tyckte att den var jättebra. Uppföljaren däremot, Lyckans land var inte direkt något att hänga i julgranen. Det finns även en tredje och avslutande del, Magistern, den står fortfarande oläst i bokhyllan hemma. Men nog tror jag att jag kommer att läsa den någon gång.
Ängeln på sjunde trappsteget har även, har människor som kände familjen McCourt i Limerick, beskyllts för att vara överdriven. McCourt sägs ha spätt på sin redan tragiska irländska barndom lite väl mycket. Men, oavsett är det en bra bok. Jag hade tyckt om den även om den inte var självbiografisk, så han får ha spetsat till det hur mycket han vill. En mycket bra bok med andra ord! Den ska även ha blivit film, men den har jag dessvärre inte sett.

/ Bea



RSS 2.0