Den bättre Brontë!
Här i Danmark är det inte direkt superbra väder, vilket förrädiskt nog får en att tro att man ska sitta och läsa hela tiden, men så är inte fallet. Det visar sig att det trots halvbra väder ändå finns tusen saker att göra och med två syskonbarn som kräver ständig uppmärksamet blir det inte mycket tid över till att läsa. Dock har jag lyckats läsa ut Agnes Grey av Anne Brontë, den yngsta av de berömda systrarna och dessvärre den som ständigt fått stå i skuggan av sina mer lästa systrar.
Agnes Grey, som är Annes första roman utgavs inte på svenska förrän så sent som förra året! Det är alltså 163 år efter dess publicering (och även lika många centimetrar som jag är =) ) Det är ju inte riktigt klokt! Hennes andra roman Främlingen på Wildfell Hall gavs ut något tidigare, 2004, men ändå tragiskt sent.
Handlingen utspelar sig kring Agnes Grey, som arbetar som guvernant åt en förmögen familj. Agnes är uppvuxen i en prästfamilj och liknar författarinnan själv i många avseenden. Boken är skriven i jagform och berättaren har genom boken en dialog med läsaren, vilket är uppiggande.
Ska jag vara ärlig så tycker jag att Anne Brontës Agnes Grey överträffar systern Emilys Svindlande höjder på mer än ett plan. Själv tycker jag faktiskt att Emilys enda roman är något överskattad. Läste även att den äldsta systern Charlotte, tillika författarinnan till Jane Eyre, rentav försökte förstöra för Annes författarskap och ideligen påpekade i olika brev till bla. systern Emily hur tråkig och from hon tyckte att deras syster var. Vid Annes bortgång i tuberkulos vid 29 års ålder nämner Charlotte i ett brev att hon fick en lika stillsam och tråkig död som en person som hon kunde förväntas ge. Dessutom nämner hon att hon saknar Emily långt mer än hon någonsin kommer sakna Anne, som hon enbart framställer som tråkig. Det verkar sorgligt nog som att Anne levde sitt liv utan att någonsin få visa sina framfötter. Vilket verkligen är tragiskt.
Trots att boken inte översatts till svenska förrän 165 år efter hennes död, så känns det ändå som en ynnest att till sist få läsa hennes berättelse, som i vissa avseenden även är berättelsen om hennes eget liv och vad det kanske hade kunnat bli.
Kort och gott en fantastisk bok med en underliggande kritiskt skildring av dåtidens samhälle. Anne är en begåvad författare som borde få långt mer rampljus än hon tidigare erfarit.
Mycket nöje!
