Hungerspel, sushi och födelsedagsfirande!
Idag, på undertecknads födelsedag flödar kreativiten och hurtigheten är på topp i lägenheten.
Dagen började med att man väcktes med skönsång och paket på sängen, ett inte helt tokigt sätt att vakna på.
Fast det bara är tidig förmiddag har jag redan hunnit lämna in min uppsats (skönt!) och börja småfeja inför att familjen ska invadera hemmet i helgen. En mycket trevlig tilldragelse för övrigt.
Men nu ska jag inte bara prata om mig utan skriva lite om den bok som jag på helspänn satt och läste ut igår. Nämligen Hungerspelen av Suzanne Collins.
Hungerspelen utspelar sig i den framtida, totalitära staten Panem, som är ett slags framtiden USA. Landet är uppdelat i 12 olika disktrikt som inte får ha någon kontakt med varandra. Varje disktrikt står för produktionen av en viss produkt som huvudstaden behöver. Förr fanns det 13 disktrikt men det trettonde utplånades av regimen under upproret, som ett varningens exempel på vad som händer med upprorsmakare.
I det fattiga disktrikt 12, koldistriktet, bor Kattniss och hennes familj. Familjen lyckas hanka sig fram på i stort sett ingenting genom Kattniss goda jägaregenskaper. Tillsammans med vännen Gale tjuvjagar hon varje dag i skogen utanför stängslet.
Varje år går de så kallade Hungerspelen av stapeln. Hungerspelen är en påminnelse om distriktens uppror. Varje år lottas två deltagare, en pojke och en flicka, mellan 12-18 år från varje distrikt ut för att delta i spelen. De 24 deltagarna släpps sedan ner på en arena där den enda regeln är att bara en kan komma därifrån levande. Resten kan ni kanske lista ut själva.
För att få extra matransoner kan de som är fattiga skriva upp sig på fler lotter i dragningen. De får mer mat under året men samtidigt ökas deras chanser att bli valda. Kattniss har skrivit upp sig på många lotter, men trots det dras hennes tolvåriga syster Prims namn. Kattniss tar hennes plats och tillsammans med bagarsonen Peeta ställs hon inför sitt livs värsta mardröm.
Hungerspelen är den första delen i en trilogi och efter att ha läst sista sidan igår måste jag bara läsa de följande böckerna. Man sitter som på nålar hela boken och kan inte ens slappna av efter att boken är slut. Den krypande känslan av att alltid vara bevakad smittar av sig från karaktärerna till läsaren. Den är nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Bitvis är den brutal, men det är egentligen inte de blodtörstande tonåringarna man blir skrämd av utan den regim som styr hela deras värld med en järnhand. Deltagarna blir jagade som djur inte bara av sina medtävlanden utan även av spelledarna som för att öka spänningen, eftersom det hela direktsänds i hela landet, mixtrar med väder, vind och vapen. Staten Panem är verkligen helt sjuk och man blir bitvis både mörkrädd och paranoid. Boken är dock en klockren satir på mycket som faktiskt redan finns i vårt samhälle.
Kort och gott, den bästa bok jag läst på länge!
Nu ska jag göra mig i ordning för idag vankas det sushi på restaurang till lunch, mums!
/ Bea
Dagen började med att man väcktes med skönsång och paket på sängen, ett inte helt tokigt sätt att vakna på.
Fast det bara är tidig förmiddag har jag redan hunnit lämna in min uppsats (skönt!) och börja småfeja inför att familjen ska invadera hemmet i helgen. En mycket trevlig tilldragelse för övrigt.
Men nu ska jag inte bara prata om mig utan skriva lite om den bok som jag på helspänn satt och läste ut igår. Nämligen Hungerspelen av Suzanne Collins.
Hungerspelen utspelar sig i den framtida, totalitära staten Panem, som är ett slags framtiden USA. Landet är uppdelat i 12 olika disktrikt som inte får ha någon kontakt med varandra. Varje disktrikt står för produktionen av en viss produkt som huvudstaden behöver. Förr fanns det 13 disktrikt men det trettonde utplånades av regimen under upproret, som ett varningens exempel på vad som händer med upprorsmakare.
I det fattiga disktrikt 12, koldistriktet, bor Kattniss och hennes familj. Familjen lyckas hanka sig fram på i stort sett ingenting genom Kattniss goda jägaregenskaper. Tillsammans med vännen Gale tjuvjagar hon varje dag i skogen utanför stängslet.
Varje år går de så kallade Hungerspelen av stapeln. Hungerspelen är en påminnelse om distriktens uppror. Varje år lottas två deltagare, en pojke och en flicka, mellan 12-18 år från varje distrikt ut för att delta i spelen. De 24 deltagarna släpps sedan ner på en arena där den enda regeln är att bara en kan komma därifrån levande. Resten kan ni kanske lista ut själva.
För att få extra matransoner kan de som är fattiga skriva upp sig på fler lotter i dragningen. De får mer mat under året men samtidigt ökas deras chanser att bli valda. Kattniss har skrivit upp sig på många lotter, men trots det dras hennes tolvåriga syster Prims namn. Kattniss tar hennes plats och tillsammans med bagarsonen Peeta ställs hon inför sitt livs värsta mardröm.
Hungerspelen är den första delen i en trilogi och efter att ha läst sista sidan igår måste jag bara läsa de följande böckerna. Man sitter som på nålar hela boken och kan inte ens slappna av efter att boken är slut. Den krypande känslan av att alltid vara bevakad smittar av sig från karaktärerna till läsaren. Den är nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Bitvis är den brutal, men det är egentligen inte de blodtörstande tonåringarna man blir skrämd av utan den regim som styr hela deras värld med en järnhand. Deltagarna blir jagade som djur inte bara av sina medtävlanden utan även av spelledarna som för att öka spänningen, eftersom det hela direktsänds i hela landet, mixtrar med väder, vind och vapen. Staten Panem är verkligen helt sjuk och man blir bitvis både mörkrädd och paranoid. Boken är dock en klockren satir på mycket som faktiskt redan finns i vårt samhälle.
Kort och gott, den bästa bok jag läst på länge!
Nu ska jag göra mig i ordning för idag vankas det sushi på restaurang till lunch, mums!
/ Bea
Grattis på födelsedagen! Tack för boktipset, är sugen på att prova något annorlunda nu när jag blir lite ledig under julen och Hungerspelen låter som ett bra alternativ.
Trevlig helg!
URL: http://svagerskorna.blogspot.com