Beas bokhylla

Igår kväll läste jag ut Åsa Larssons Svart stig. Efter att jag hade ställt tillbaka den i hyllan funderade jag lite på om jag läst någon mer svensk deckare, har nämligen av någon anledning haft lite förutfattade meningar om svenska deckare, och jag kom fram till att detta faktiskt var min första!?
I tonåren läste jag mycket Christie och Doyle, men jag fastnade aldrig för att läsa mer moderna deckare. Har naturligtvis alltid följt Morden i Midsomer på somrarna, men de räknas också till den lite mer oskyldiga deckargenren. Men sedan dess har jag ju faktiskt mjukstartat med både Arnaldur Indridason och Peter Robinson, så det var väl på tiden att jag läste något svenskt. Vi har ju faktiskt deckarförfattare i mängd och parti.

Så nu har jag alltså läst Svart stig av Åsa Larsson. Det är hennes tredje bok om poliserna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke. Böckerna utspelar sig i Kiruna med omnejd.
I Svart stig hittar en pimplare en död kvinna i en fiskeark. Kvinnan visar sig vara Inna Wattrang, den dynamiska halvan av överklasssyskonparet Diddi och Inna Wattrang. De båda syskonen jobbar för koncernen Kallis Mining, som drivs av uppkomlingen Mauri Kallis.
Samtidigt kommer Rebecka Martinsson tillbaka efter sin långa sjukskrivning då hon legat inlagd på psyket efter ett nervkollaps i samband med att hon dödade tre män i självförsvar. Något som kanske har hänt i en tidigare bok?? Rebecka har sagt upp sig från sitt höjdarjobb i Stockholm och har nu återvänt till sina barndomstrakter för att börja jobba som åklagare och hon blir snabbt till en ovärderlig hjälpt för Anna-Maria och Sven-Erik.

Boken är fylld av intressanta karaktärer och miljöer. Jag tycker om Åsa Larssons berättarstil. Hon lägger varken alla korten på bordet eller är överdrivet detaljerad i sina beskrivningar. Hon lämnar mycket utrymme till läsarens egen fantasi och slutledningsförmåga och jag tycker verkligen om hennes sätt att till slut lyckas knyta ihop säcken. För att vara min första svenska deckare så är jag mäkta imponerad. Kommer definitivt att läsa fler av hennes böcker. Tycker om att hennes karaktärer är vanliga människor med man och barn eller ensamstående med katter. Ingen Hollywoodglamour här inte utan livet så som det är. Tummen upp för Åsa Larsson helt enkelt! Strålande, eller som engelsmännen säger: Capital!

/ Bea