Singoalla...och då menar jag inte kexen!
Alla har vi väl någon gång läst en bok som vi blivit tipsade om och som den som tipsat beskrev som världens bästa bok men själv blev man inte så imponerad. Så har det i alla fall varit för mig och säkerligen har jag tipsat andra om böcker som de tycker är superdåliga men som jag har hyllat.
Just för tillfället känner jag att Flyga drake är lite överskattad, kanske för att jag läser den nu men liksom inte kommer någonstans. Jag vill att en bok ska suga sig fast som en igel inte bara nudda lite lätt vid ens läsnerv. Dock är väl den allmäna uppfattningen att Flyga drake är underbar och det kommer jag säkert tycka att den är så småningom. Måste bara ta mig i det skägg jag inte har! =)
För några dagar sen skrev jag ett inlägg som hette Även en blind höna kan hitta ett guldkorn och detta kan även appliceras på en del författare tycker jag. De skriver en bok som är alldeles fantasisk och sedan tror man att nästa ska vara lika bra, men där blir man besviken. En sådan upplevelse för mig är Paolo Coelhos böcker. Jag älskade Alkemisten men jag tyckte att Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät var en pina att komma igenom, helt enkelt inte min sorts bok. Ja, jag vågar skriva det...den var dålig helt enkelt!
Kring detta ämne kretsar inte helt oväntat dagens fråga:
Day 08 – Most overrated book
Mest överskattade bok
För mig finns det en solklar vinnare, Viktor Rydbergs Singoalla! Detta ska föreställa Sveriges första riktiga roman och man fick läsa massor om hur bra och betydelsefull den var för sin samtid. Jag kommer ihåg att jag glad i hågen åkte till ett antikvariat och köpte ett exemplar. När jag väl började läsa insåg jag att det här kan ha varit bland det sämsta jag har läst. Jag är ledsen alla Rydbergs-fans men jag såg ingen dold storhet, inget stor kliv för den svenska litteraturen, ingenting!
När jag har läst på lite om Singoalla så fick jag reda på att man faktiskt skrev om slutet när det skulle ges ut som bok för första gången. Ursprungligen publicerades Singoalla i kalendern Aurora 1857, men tydligen fick det olyckliga slutet inte vara kvar när berättelsen skulle bli bok.
Nu blir jag självklart jättenyfiken på hur det slutet skulle ha sett ut. Undrar om det alternativa slutet finns kvar någonstans. Som ni vet tycker jag ju inte om olyckliga slut. För övrigt heter boken The Wind is my Lover på engelska, ett lite oväntat namn. Nåväl, nu ska jag göra något produktivt av denna lördag!
Förresten vill jag påpeka att jag inte menar att endast risa Rydberg, bara Singoalla. Han har skrivit mycket som är värt att rosa såsom Tomten och texten till Betlehems stjärna, det får vi absolut inte får glömma bort!
/ Bea
Just för tillfället känner jag att Flyga drake är lite överskattad, kanske för att jag läser den nu men liksom inte kommer någonstans. Jag vill att en bok ska suga sig fast som en igel inte bara nudda lite lätt vid ens läsnerv. Dock är väl den allmäna uppfattningen att Flyga drake är underbar och det kommer jag säkert tycka att den är så småningom. Måste bara ta mig i det skägg jag inte har! =)
För några dagar sen skrev jag ett inlägg som hette Även en blind höna kan hitta ett guldkorn och detta kan även appliceras på en del författare tycker jag. De skriver en bok som är alldeles fantasisk och sedan tror man att nästa ska vara lika bra, men där blir man besviken. En sådan upplevelse för mig är Paolo Coelhos böcker. Jag älskade Alkemisten men jag tyckte att Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät var en pina att komma igenom, helt enkelt inte min sorts bok. Ja, jag vågar skriva det...den var dålig helt enkelt!
Kring detta ämne kretsar inte helt oväntat dagens fråga:
Day 08 – Most overrated book
Mest överskattade bok
För mig finns det en solklar vinnare, Viktor Rydbergs Singoalla! Detta ska föreställa Sveriges första riktiga roman och man fick läsa massor om hur bra och betydelsefull den var för sin samtid. Jag kommer ihåg att jag glad i hågen åkte till ett antikvariat och köpte ett exemplar. När jag väl började läsa insåg jag att det här kan ha varit bland det sämsta jag har läst. Jag är ledsen alla Rydbergs-fans men jag såg ingen dold storhet, inget stor kliv för den svenska litteraturen, ingenting!
När jag har läst på lite om Singoalla så fick jag reda på att man faktiskt skrev om slutet när det skulle ges ut som bok för första gången. Ursprungligen publicerades Singoalla i kalendern Aurora 1857, men tydligen fick det olyckliga slutet inte vara kvar när berättelsen skulle bli bok.
Nu blir jag självklart jättenyfiken på hur det slutet skulle ha sett ut. Undrar om det alternativa slutet finns kvar någonstans. Som ni vet tycker jag ju inte om olyckliga slut. För övrigt heter boken The Wind is my Lover på engelska, ett lite oväntat namn. Nåväl, nu ska jag göra något produktivt av denna lördag!
Förresten vill jag påpeka att jag inte menar att endast risa Rydberg, bara Singoalla. Han har skrivit mycket som är värt att rosa såsom Tomten och texten till Betlehems stjärna, det får vi absolut inte får glömma bort!
/ Bea
