Nu väljer jag att sätta ned en fot!
En karaktärsegenskap som jag har när det gäller böcker och som i andra sammanhang säkert skulle vara väldigt smickrande är att jag alltid vill avsluta det jag påbörjat. Har jag till exempel börjat läsa en bok, så vill jag, eller egentligen inte vill snarare måste jag läsa ut den. Detta har lett till att jag genom åren har plågat mig igenom böcker, sur och trumpen, vilket inte blir en så särdeles trevlig upplevelse.
Därför meddelar jag nu, med lite stöttning från en kollega, att jag skiter i att läsa klart Jo Nesbøs Fladdermusmannen och detta av följande skäl:
1. Jag tycker att huvudkaraktären är en riktigt mansgris.
2. Handlingen är inte särledes fängslande utan är hopplöst underordnad ovan nämnda mansgris privatliv. I deckare ska mordutredningen alltid vara i centrum. En intressant bihistoria är alltid trevligt, men den ska inte ta över helt.
3. Hela boken känns hopplöst 90-talstestosteron, vilket känns mer än passé.
Oj, tror nog aldrig att jag uttryck mig så krasst om en bok och jag hoppas att jag inte trampat något Nesbø-fan på tårna, men jag har verkligen velat sluta läsa den här boken i en vecka, men inte haft kuraget att bara strunta i den, men nu är det slut på det. Bokmärket är borttaget och det hela skall snart vara glömt. Ser fram emot lite mer inspirerande läsning framöver. =)
Ska ringa min syster på en gång och be henne berätta vem som var mördaren.
/ Bea
Denna fina bukett fick jag och E när vi var och sjöng igår kväll. Mycket trevligt!
