Beas bokhylla

Änligen kan jag gå vidare! Nu har jag ställt tillbaka Flyga Drake i bokhyllan och drar en lättnadens suck över att jag nu kommer att få läsa något mera lättsamt.

Vad kände jag då för den här boken? Saken är den att man känner otroligt mycket och det är anledningen till att den går så långsamt att läsa. Man klarar bara av små partier i taget, sedan blir det alldeles för tungt och kämpigt. Under läsningens lopp har jag både älskat, hatat och sörjt den här boken en sida i taget. När den blev alldeles för övermäktig fick jag lägga ner den i några dagar och hoppas att jag hade ork att fortsätta en annan dag. Vid de hemskaste partierna la jag i vrede i från mig boken och lovade dyrt och heligt att aldrig läsa klart den, men sedan låg den liksom bara där på bordet och påminde mig om och om igen om att jag borde läsa ut den. Nu, en månad från första sidan är det gjort. Snacka terapeutisk bok! =)

Handlingen känner kanske många utav er redan till, men för er som inte gör det så handlar den om de två pojkarna Hassan och Amir som växer upp i 70-talets Kabul. De är bästa vänner men är ändå åtskilda av det faktum att Hassan är Amirs tjänare. Hassan skulle göra vad som helst för Amir, men när Hassan i sin tur behöver Amir så sviker han honom. När sovjet invaderar Afghanistan flyr Amir med sin far till USA och försöker att lägga Hassan och sin mörka hemliget bakom sig, men många år senare kallas han åter tillbaka till hemlandet och kanske kan han nu få ställa till rätta allt som blev så fel för så många år sen.

Ja, vad ska man säga? Boken är fantastisk, men otroligt tung för själen att läsa. Som västerlänning får man en helt ny syn på Afghanistan, talibaner och afghaner över lag. Kanske är detta extra aktuellt nu med tanke på vad som har hänt den senaste veckan i och med upptäcken och sedemera dödandet av Usama Bin Ladin. Det är lätt att som trygg och säker svensk få en skev bild utav Afghanistan och afghaner genom media och dylikt. Alla är inte talibaner, som en del säkert vill tro. Det afghanska folket har också gått igenom ett stort lidande och gör det fortfarande. Ett lidande som inte får komma i skuggan av det tragiska som hände den elfte september. Att ha läst Flyga Drake har varit välgörande om än jobbigt på många vis. Tror dock inte att jag kommer palla att se filmen. Nu får det lov att vara något lite mera lättsamt.

/ Bea