Beas bokhylla

Unga män och barn försvinner i de norrländska skogarna, en man hålls instängd av sin fru i källaren, ett äktenskap är på upphällningen och en flicka kommer tillbaka, en flicka som har blivit vuxen i sinnet och bär på hämnd i sitt bröst...

Jag har länge varit nyfiken på Frida Edmans böcker, och nu har jag fått chansen att läsa en utav dem. Förvriden är Fridas tredje roman och är spännande, mystisk och framför allt annorlunda mot allt jag tidigare läst. Nu är ju skräck inte en kategori som jag frekvent besöker i min jakt på böcker, men ändå.

Den vackra norrländska naturen blandas i denna bok med magin och mystiken kring skogens väsen. Väsen man för inte så längesedan faktiskt trodde existerade ute i de djupa skogarna. Väsen man varnade sina barn för.

"Skogen är större än nu, det ursprungliga finns kvar, naturen och träden lever i symbios med människan. Det finns fler väsen i skogen, fler bäckar, fler granar, fler stigar. Solen värmer på ett annat sätt, luften är klarare.
Pojken har liv i sina ögon, energi i sin kropp. Han är van vid skogen, han är uppvuxen här men har aldrig sett den svarte och det främmande gör honom rädd. Pojken vet ännu inte vem han ska bli, vad han ska bli. Han vet inte hur länge hans liv ska vara, känner inte sin framtids dagar." ur Förvriden s.7

Jag måste säga att Förvriden är min typ av skräckis. Vackra men kusliga naturbeskrivningar målas upp. Inte en massa blod, inälvor, diverse andra kroppsvätskor och annat äckel-päckel. Utan mystik och spänning. Vackra väsen men samtidigt hemska, skrämmande och onda.

Förvriden kändes nytt och spännande för mig och jag garanterar att det dröjer ett tag innan jag ensam ger mig ut på skogpromenad... Tack Frida och Mörkersdottir förlag!

/Sara