It's Not Me, It's You!
I går läste jag klart boken för denna månads utmaning, nämligen Jon Richardsons It's Not Me, It's You!
På de knappa 300 sidorna beskriver Jon tre dagar i sitt liv, som till stor del präglas av hans OCD (Obsessive Compulsive Disorder). Han längtar efter någon att dela livet med samtidigt som han tycker att människor i allmänhet är irriterande och outhärdliga, varvid han har flyttat bort från alla han känner och lever ensam i en liten förort till London.
Jon försöker inte hålla uppe en fasad av humor och ironi utan visar värdigt in oss i det känslomässiga kaos som är hans liv. Den plågade pedanten, 2000-talets svar på den lidande poeten. Han skriver vackert, innerligt, äkta och med ett stygn av vemod, men ändå roligt och kvicktänkt. Han har sannerligen en förmåga att uttryckta sig i ord, något som jag kan föreställa mig måste kännas rätt så skönt i en situation som hans, där så mycket annat känns utom hans kontroll. Varför klättrar annars en vuxen man ner i sitt tomma badkar i sin morgonrock, släcker ljuset, drar ett badlakan om sig och sitter där tills han tycker att han har kontroll över tillvaron igen?
Kan verkligen rekommendera den här boken. Man lär sig verkligen något. Det är lätt att tro att OCD bara innebär att tvätta händerna frenetiskt eller tända och släcka tre gånger innan man lämnar lägenheten. Det är långt mer komplext än så. Att mannen som har skrivit boken sedan är en komiker som faktiskt lever på det faktum att han har OCD är rätt så imponerande.
Här kommer ett av hans roligaste stand-up's, enligt mig.
/ Bea
