Bokbloggsjerka 31 augusti – 3 september!
Här kommer veckans fråga från Annika.
"Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner."
Bea:
Den var lite klurig. Vet inte om jag läst tillräckligt många för att det skulle kunna representera landet generellt. Tycker dock att Indridasons isländska deckare har något av vemod i sig. Detta kan ju i för sig endast vara författarens läggning och inte den isländska deckarkulturen per se med tanke på att han är den enda isländska deckarförfattare jag läst. Kanske kan någon av er andra motsäga mig genom att bevisa att det finns lite mer "uppsluppna" isländska deckare.
Sara:
Precis som Bea tyckte jag att denna frågan var lite klurig. Men en sak som jag kom att tänka på när jag funderade över engelska vs amerikanska deckare var att de amerikanska tenderar att vara lite råare, lite råare poliser, lite vidrigare brottslingar, mer blod osv. Medan de engelska författarna jag läser är lite mer myspysiga, med en lätt överviktig kommissarie som löser det hela tack vare sin briljanta hjärna. Han hamnar inte lika ofta i ren dödsfara som sin amerikanske kollega. Nu gäller detta givetvis inte alla böcker, men stämmer bra med det jag läst innan.
Brittiska deckare brukar nog vara lite mer myspysiga, generellt sett. Men jag tror man får bortse från de skotska då, där är det definitivt lite mörkare.
Jag har själv bara läst Indriðason som isländsk kriminalförfattare, så där vet jag inte riktigt om det bara är han eller generellt mer vemod :)
URL: http://bokslut.blogspot.se/