Eldvittnet
I veckan avslutade jag Keplers tredje deckare, Eldvittnet, och jag måste säga att jag fortfarande är lika såld på Kepler. Snabbt, spännande och överraskande. Allt i en enda salig blandning. Sen fick man även lite fler ledtrådar till kommissarie Joona Linnas förflutna. Underbart!
I Eldvittnet får Joona agera observatör under ett fall, medans han själv genomgår en utredning som ett litet efterspel från föregående bok, Paganinikontraktet. Fallet rör mordet på en flicka på ett slutet hem för flickor med destruktivt beteende. Allt tyder på att mordet är utfört av någon av de intagna, men vem? Och kanske framför allt varför?
Parallellt får vi följa Flora Hansen, som kallar sig medium och håller seanser för att tjäna pengar. Men själv vet hon att allt bara är en charad från hennes sida. Det finns inga andar eller spöken, man säger helt enkelt det folk vill höra. Men så en kväll tror hon sig se spöket från den mördade flicka hon läst om på löpsedlarna. Hon vänder sig till polisen och till en början vill hon få betalt för sina upplysningar, men snart vill hon bara att någon ska lyssna på det hon har att berätta.
Jag älskade verkligen den här boken! Jag sträckläste de sista 300 sidorna, jag kunde bara inte lägga ifrån mig boken när den var så spännande. Jag ångrar inte en sekund att jag önskade mig den i julklapp av pappa. Jag ser redan fram emot nästa Joona Linna-deckare. För cliffhangern i slutet på denna bok var helt otrolig!
/Sara
