Vinterns bok: Ondvinter
I Ondvinter får vi möta tvillingarna Sunia och Wulf. De har vuxit upp tillsammans med sin pappa på en ensligt belägen gård. Bara undantagsvis färdas de ned till byn och där ses de alltid med misstänksamhet. Ingen förutom Kist-Maja kommer någonsin och hälsar på dem, men ändå behandlas de med stor respekt och deras far kallas av byborna för "Herrn".
Vintern är i antågande och detta året verkar den synnerligen sträng. Men det är något som inte stämmer. Snön faller i besynnerliga drivor, kylan tar sig in i märg och ben och lamslår människor och boskap. Det går rykten om varg i markerna. Kanske är det självaste Ondvintern som har kommit.
Sara: Min första tanke då jag avslutat boken var: transportsträcka. För även om boken är bra är jag liksom inte fast i den. För det har ju faktiskt inte hänt så mycket än. Men boken skapar stora förhoppningar om riktigt spännande läsning så jag kommer nog inte att klara att hålla mig borta från resterade två böcker i serien. Jag gillar sättet Anders Björkelid skriver på. Lätt att förstå och hänga med men fram för allt så gillar jag hans naturbeskrivningar. Jag blev riktigt frusen av att läsa Ondvinter...
Bea: Jag håller helt med att det märks att boken är nummer ett i en serie, men eftersom resterande delar finns att läsa så gör det inget enligt mig. Till en början störde jag mig lite på hur den var skriven. Istället för jag-form var det någon slags vi-form. Sunia och Wulf har ett slags kollektivt tänkande. Detta ändras dock efter ett tag och Sunia blir jag-personen.
När det kommer till handlingen så tycker jag att den är intressant och kreativ. Jag har inte läst något liknande förut så jag vet inte om författaren "lånar" idéer från någon annan. Jag tycker i alla fall att det är fräscht och nytt helt enkelt. Jag kommer garanterat läsa del två och tre. Det hela har ju liksom bara börjat.
Men nog om hur vi tyckte. Hur tycker ni? Kommentera på!
/ Bea & Sara
Vintern är i antågande och detta året verkar den synnerligen sträng. Men det är något som inte stämmer. Snön faller i besynnerliga drivor, kylan tar sig in i märg och ben och lamslår människor och boskap. Det går rykten om varg i markerna. Kanske är det självaste Ondvintern som har kommit.
Sara: Min första tanke då jag avslutat boken var: transportsträcka. För även om boken är bra är jag liksom inte fast i den. För det har ju faktiskt inte hänt så mycket än. Men boken skapar stora förhoppningar om riktigt spännande läsning så jag kommer nog inte att klara att hålla mig borta från resterade två böcker i serien. Jag gillar sättet Anders Björkelid skriver på. Lätt att förstå och hänga med men fram för allt så gillar jag hans naturbeskrivningar. Jag blev riktigt frusen av att läsa Ondvinter...
Bea: Jag håller helt med att det märks att boken är nummer ett i en serie, men eftersom resterande delar finns att läsa så gör det inget enligt mig. Till en början störde jag mig lite på hur den var skriven. Istället för jag-form var det någon slags vi-form. Sunia och Wulf har ett slags kollektivt tänkande. Detta ändras dock efter ett tag och Sunia blir jag-personen.
När det kommer till handlingen så tycker jag att den är intressant och kreativ. Jag har inte läst något liknande förut så jag vet inte om författaren "lånar" idéer från någon annan. Jag tycker i alla fall att det är fräscht och nytt helt enkelt. Jag kommer garanterat läsa del två och tre. Det hela har ju liksom bara börjat.
Men nog om hur vi tyckte. Hur tycker ni? Kommentera på!
/ Bea & Sara
Jag störde mig faktikst alldeles för mycket av vi-perspektiver i början som blandades upp med Sunia och Wulf som tredjepersonsbenämnda... Så jag kom aldrig riktigt in i boken när Sunia sedan blev "jag" och det var lättare för mig att läsa. Jag känner av spänningen och Wulfs oliak styrkor som de kanske mest upptäcker på grund av att deras starka sammankoppling brutits upp och de tvingats klara sig själva för att överleva. Personligen kommer jag nog inte att fortsätta läsa serien... Men jag håller med om att transportsträckan och spänningen är uppbyggd för att ta sig an nästkommande böcker!
URL: http://ielinashylla.wordpress.com