I nattens mörker!
En saga för vuxna
Så skulle jag vilja börja att beskriva Nathalie Sjögrens skräckroman, I nattens mörker. Miljön som byggs upp i boken för tankarna till sagornas värld. En avlägsen by, omgiven av en stor mörk skog och i skogen lurar faran. Boken är en kamp för det goda mot det onda.
Beskrivning:
Djupt inne i skogen lever Serando. En grym varelse med evigt liv. I nattens mörker lockar han till sig kvinnor. Han livnär sig på dem. Genom tankekraft får han dem att lämna tryggheten i en närliggande byn och bege sig till hans kalla slott ute i skogen.
Hur kan en varelse bli så grym? Så skoningslös. Svaret kanske finns i hans förflutna.
Någongång för länge sedan fanns det godhet i Serando. Finns denna godhet kvar, eller är den för evigt förlorad?
Serando håller byn i ett järngrepp av skräck med sin skoningslösa terror. Ingen vågar göra något för att stoppa honom. Ingen - förutom Evilina. Hon känner en kuslig samhörighet med Serando. Varje gång han lockar en ny kvinna till sig känner hon av hans lockelse. Motvilligt dras hon till honom. Evilina tvingas välja mellan två val. Ska hon offra sig för byn och försöka rädda dem alla? Eller ska hon ge efter till Serandos lockelser och låta sig bli hans nästa offer?
När jag skriver saga menar jag förstås inte de oskyldiga disneyvarianterna utan mina tankar går till bröderna Grimms lite råa och grymmare sagor (och så multiplicerar du det med tio...). För grymhet är något som denna roman dryper av. Därav liknelsen, en saga för vuxna. Men även för mig, med mina 26 år på jorden, blir denna roman lite för mycket. Kanske är det jag som är blödig, eller jag vet snarare att det är jag som är blödig.
Författaren beskriver de mest fasansfulla brott mot kvinnor och barn (ja, mot män också för den delen, men det är aldrig lika läskigt av någon anledning...) med sådan inlevelse att jag var tvungen att vid flera tillfällen lägga ifrån mig boken eller hoppa över några sidor för att inte bli för illa berörd. När det kommer till skändning av kvinnor och mord på barn är jag fruktansvärt känslig...
Men för den som inte är lika känslig som jag är I nattens mörker en sagolik skräckläsning.
Finns det någon därute som läst boken så lämna gärna en kommentar!
/Sara
Så skulle jag vilja börja att beskriva Nathalie Sjögrens skräckroman, I nattens mörker. Miljön som byggs upp i boken för tankarna till sagornas värld. En avlägsen by, omgiven av en stor mörk skog och i skogen lurar faran. Boken är en kamp för det goda mot det onda.
Beskrivning:
Djupt inne i skogen lever Serando. En grym varelse med evigt liv. I nattens mörker lockar han till sig kvinnor. Han livnär sig på dem. Genom tankekraft får han dem att lämna tryggheten i en närliggande byn och bege sig till hans kalla slott ute i skogen.
Hur kan en varelse bli så grym? Så skoningslös. Svaret kanske finns i hans förflutna.
Någongång för länge sedan fanns det godhet i Serando. Finns denna godhet kvar, eller är den för evigt förlorad?
Serando håller byn i ett järngrepp av skräck med sin skoningslösa terror. Ingen vågar göra något för att stoppa honom. Ingen - förutom Evilina. Hon känner en kuslig samhörighet med Serando. Varje gång han lockar en ny kvinna till sig känner hon av hans lockelse. Motvilligt dras hon till honom. Evilina tvingas välja mellan två val. Ska hon offra sig för byn och försöka rädda dem alla? Eller ska hon ge efter till Serandos lockelser och låta sig bli hans nästa offer?
När jag skriver saga menar jag förstås inte de oskyldiga disneyvarianterna utan mina tankar går till bröderna Grimms lite råa och grymmare sagor (och så multiplicerar du det med tio...). För grymhet är något som denna roman dryper av. Därav liknelsen, en saga för vuxna. Men även för mig, med mina 26 år på jorden, blir denna roman lite för mycket. Kanske är det jag som är blödig, eller jag vet snarare att det är jag som är blödig.
Författaren beskriver de mest fasansfulla brott mot kvinnor och barn (ja, mot män också för den delen, men det är aldrig lika läskigt av någon anledning...) med sådan inlevelse att jag var tvungen att vid flera tillfällen lägga ifrån mig boken eller hoppa över några sidor för att inte bli för illa berörd. När det kommer till skändning av kvinnor och mord på barn är jag fruktansvärt känslig...
Men för den som inte är lika känslig som jag är I nattens mörker en sagolik skräckläsning.
Finns det någon därute som läst boken så lämna gärna en kommentar!
/Sara
Låter jättespännande, ska hålla utkik efter denna!
URL: http://bibliophilia.se