Delirium!

Kärlek är ett brott.

Regeringen kontrollerar allt.

Skulle du ge upp eller kämpa emot?



Det är sextiofyra år sedan man fastställde att kärlek är en sjukdom. Nitton år senare hittade man äntligen ett botemedel. En hjärnoperation, sen är man botad för livet.

När boken tar sin början har Lena, precis som alla andra i hennes närhet, gett upp. Hon ser fram emot den dagen hon fyller 18 och äntligen ska bli botad mot den sjukdom som genom historien kostat så många människor livet. Sjukdomen kallas amor deliria nervosa - Kärlek. Men så en dag träffar hon Alex, som hon till en början tror är botad, och alltså helt riskfri att umgås med. Men efter att de lärt känna varandra avslöjar han att han inte genomgått behandlingen, utan kommer från vildmarken. En plats bortom stadens hårdbevakade gränser, en plats där de ogiltiga lever. Plötsligt får Lena uppleva en helt annan sida av den värld hon vuxit upp i. Är det lycka och trygghet att gå genom livet utan att känna riktig lycka. Eller är det lycka att aldrig behöva utsättas för kärlekens smärtor och leva på en plats där kärlek bestraffas med döden?

När ett recensionsex av Delirium dök upp i brevlådan blev jag jätteglad. För detta är en bok jag varit sugen på att läsa länge. Framför allt tack vare alla andra bokbloggare därute som redan skrivit om boken. Delirium utspelar sig i en alternativ framtid där något har gått väldigt, väldigt fel - en dystopi. En genre som blivit mycket uppmärksammad det senaste. Inte minst av mig själv. Har inte blivit så många lästa än förutom Hungerspels-trilogin. Men det finns en hel del på min vill-läsa-lista.

Jag tycker att Delirium var en riktigt fängslande bok. Det var otroligt svårt för mig att lägga den ifrån mig när jag väl börjat läsa. Vilket resulterade i att jag läste den i två omgångar. Runt 200 sidor första dagen och resterande 260 nästa dag. Då kan ni säkert lista ut att jag tyckte att den var riktigt bra. Huvudpersonen Lena gör en otrolig resa i boken. Från början längtar hon efter den dag hon ska slippa oroa sig för att bli smittad, bli ihop parad med en lämplig partner, gifta sig och leva resten av sitt liv i trygghet. Men långsamt får hon upp ögonen för den värld som hon verkligen lever i. En värld där alla är avtrubbade. De kan inte hysa någa äkta känslor för någon, inte för sin partner, inte ens för sina barn. Tänk bara vilken hemsk och kall värld för ett litet barn att växa upp i. Jag ryser bara jag tänker på det.

Lauren Oliver lyckades verkligen beröra mig med denna enastående bok. Jag kan knappt vänta tills nästa bok kommer! STORT tack till Bonnier Carlsen för boken!

/Sara



Kommentarer
Postat av: sattar

Jag vill ha det!

2014-04-03 @ 20:42:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0