Tisdagskvinnorna

Judith är nybliven änka och för att hedra minnet av sin make Arne beger hon sig tillsammans med sina väninnor ut på en pilgrimsvandring längs en avlägsen Jakobsled i Bernadette Soubirous fotspår. Vandringen i södra Frankrike blir dock inte som väntad. Vänskap sätts på prov och kvinnorna utsätts för prövningar både får kropp och själ. Vägen till Lourdes visar sig vara mer komplicerad och svårvandrad än vad de först trott och det av orsaker de inte kunnat ana.

 

 

Det kan tyckas svårt att skriva en intressant roman om fem kvinnor som vandrar. Men det monotona i vandrandet bjuder in till ett fördjupande av karaktärerna som i det sedvanliga tempot hos en genomsnittlig roman kan vara svårt att hinna med. Medan fot sätts efter fot och mil läggs till mil gör Peetz en djupdykning in i sina karaktärers turbulenta inre. Med på resan finns förutom änkan Judith försvarsadvokaten Caroline, som är van att ha allt under kontroll i alla lägen, fyrabarnsmamman Eva som lagt sin läkarkarriär på hyllan för att i stället passa på sin familj varje behov, Kiki, designern som fortfarande väntar på sitt stora genombrott och vägrar förlika sig med tanken på att det kanske aldrig kommer, och Estelle, apotekarhustrun som lever ett liv i lyx, men som för den sakens skull inte är utan känslor och hjärta. Tillsammans bildar dessa kvinnor en dynamisk kvintett som man som läsare både avskyr och älskar. Jag känner ett stort behov av att diskutera boken, synnerligen slutet, och ser ingen annan utväg än att tvinga Judit till just detta. Tror att hon kommer att bli ett alldeles ypperligt bollplank.

 

 

Lite rolig kuriosa beträffande boken är att det vid några tillfällen refereras till svensk jazz och då mer specifikt Jan Johansson och Georg Riedels Jazz på svenska och stycket Visa från Utanmyra, även Pippi Långstrump nämns i ett flyktigt ögonblick. Sådant är ju som svensk alltid roligt att läsa.

 

 

Tisdagskvinnorna är den första boken av Liebel förlag som jag har läst och jag ser nyfiket deras framtida utgivning an. Dessutom är det första gången på länge, vet ej hur länge, som jag läser något av en samtida tysk författare. Det är alltid roligt att göra nya bekantskaper.

 

 

Tack Liebel för boken!

 

 

/ Bea

 

 

 



Kommentarer
Postat av: Judit

Intressant recension! Samtida tysk författare dessutom - blir säkert jättesvårt att "tvinga" mig att läsa! Bring it on! :)

2013-04-19 @ 07:32:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0