Beas bokhylla

Ett lyckat slut på en annars medioker bok kan göra mycket. Ett dåligt slut på en i övrigt riktigt bra bok kan bli en oerhörd besvikelse. Hur viktigt är egentligen ett bra slut? Och behöver ett bra slut vara lyckligt? Ni har nog gissat temat på denna veckans ris & ros...

 

 

 

Bea: Jag tycker att Jane Eyre har ett bra slut. Kärleken övervinner allt och även om man inte är ung och fager så kan man ändå bli älskad och älska. Ett dåligt slut hade Blodsmagi av Tessa Gratton. Allt blev bara så konstigt och överdrivet och till sist med inte minst, don´t kill your darlings.

 

Sara: Jag älskar lyckliga slut. Några exempel på dessa är Stolthet och fördom, eller min favoritserie Vampire Academy (den senare beror givetvis vilken kille man håller på). Är man ute efter lyckliga slut kan jag rekommendera allt jag läst av Nora Roberts, Sherrilyn Kenyon, Nalini Singh. Men så över till bokslut som gjort mig besviken. Först vill jag nämna Femtio nyanser av frihet. Jag är som sagt för lyckliga slut, men detta blev bara kaka på kaka. Nej, det blev för mycket för mig. Slutet på Hungergames-trilogin lämnade mig också med en känsla av besvikelse. Jag har också lite svårt för när böcker slutar med en gigantisk cliffhanger. Det är inte okej av författare att ge sina läsare en smärre chock och sedan tvinga dem vänta ett år på nästa bok, inte okej alls! (Här kan Lauren Oliver känna sig lite extra träffad...)